Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 3

2 i Fo eE -I ker i England. I dessa söner. allt annat an alundsvaradWilliam Napier, Spanska krigets historieskrifvare. Försommaren år 1761 var ovanligt vac. Då Georg III under de vackra morgnarne red ut från sitt slott i Kensington för att promenera, observerade han alltid på en äng framför Holland House en ung flicka af frappant skönhet, som vände hö, klädd i en herdinnas fantastiska drägt. Konungens och den sköna herdin nans ögon möttes allt oftare och med mera Jömma blickar, och det är äfven antagligt att läpparne tolkade det språk ögonen talade, ty Georg III kunde endast med möda hindras från att upphöja den vackra höräfserskan på tronen. Den unga damen var Sarsh Lennox, en syster till hertigen af Richmond. Hon gifte sig sedan tvenne gånger, den första gängen olyckligt, den andra lyckligt, och skänkte sin andra man, I Georg Nupier, fem söner, hvilka alla utmärkte sig genom sin talent eller sin karakter. Sir William Napier, spanska krigets historieskrifvare, var den tredje af Han har i likhet med alla Napiers, gjort sig beryktad för mycket både Bodt öch ondt, och man är nä tillfälle att skapa sig en fullständig bild af honom genom en nyligen iLondon utgifven biogralti, som innehåller så många birefaf hans hand. alt den nästan skulle kunna kallas en sjelfb:ografi. Napierne äro till börden skottar och berömma sig af att härstamma från den gamle thanen af Lennox. Genom ödet och tjensten slitna från hvarandra åt alla kompassens streck, kringslungade på hafvet, i l Ostindien, på skådeplatserna för de stora Napoleonska krigen, hafva de dock alltid bibehållit sitt hemlands eller sin stams utmärkande egenskaper. Alla af denna ätt, som förvärfvat sig ett historiskt namn, hafva gjort sig kände såsom egensinniga skottar. Alla voro tappra och ridderliga, ädla och I oegennyttiga, med oöfverträffad pligtkänsla hävgifna sin tjenst och sitt fädernesland, men alla voro de äfven af det mest reiliga Jalla, hos hvilka de icke tyckte sig finna ett tillbörligt erkännande af deras förtjenster, och i hög grad hvad man i dagligt tal plägar kalla kantiga. Den sköna Sarahs man och Williams far var likkom huggen ur veden i dessa irländska kärr-ekar, som motstå hvarje röta. Lord Cornwallis, ståthåliare i Irland, utbad gg att få öfverste Napier såsom föreståndare för förvaltningen af armens penningväsende, emedan han var omgifven af harpyor och icke kände någon annan redlig man än denne?. Öflverste Napier blef flera gånger uppmanad att representera sitt grefskap Kildare i det irländska parlamentet, men afböjde alltjemt denna uppmaning, emedan han hvarken kunde sluta sig till det tyranniska regeringspartiet eller den larmande oppositionen. Då 1798 års uppror utbröt och de engelska familjerna flydde till Dublin, stannade han på sitt landtgods Celbridge, beväpnade sina fem söner, bland hvilka var den 12 årige William, och kallade till sig alla engelsmän, som icke hyste någon fruktan för insurgenterna. En ordre från rege:ingen tvang honom emellertid att med sin lilla besättning flytta till Castletown, der han uppkastade fäliskansar, med sina söner drog ut på rekognosceringar och skyddade det irländska lanutfolket mot soldaternas våldsamheter. Sedan unge William nedlagt musköten, gick han tillbaka till skolan, men ulan att derstädes inhemta några kunskaper. Ännu såsom officer hade han icke trängt synnerligt långt in i språklärans eller rättskrifningens hemligheter och mäste hjelpa sig fram medelst studier på egen hand. Redan hemma på Celbridge började han arbeta på ein utbildning och kom från riddarromanerna ända till Plutarchs lefnadsteckningar; hvilka. beständigt voro i bans hand och fyllde honom med en aktning för forntidens bjeltar, som sedan följde honom genom hela hans lif och bidrog att utveckla hans karakter. En lätt fattningsgåfva och ett nästan underbart minne underlättade hans sträfvan att förvärlva sig kunskaper. Efter hvad hans förtrogne vän general Shaw Kennedy försäkrar, kunde han utantill vid 20 ärs ålder hela Iliaden och Odyssåen i Popes öfversättning och kunde upprepa långa meningar ur en tidning, hvilk.n han en gång hade genomläst. Medan han ännu hade nästan allting att lära blef han redan indragen i ett praktiskt yrke. Vid 14 ärs ålder var han löjtnant vid artilleriet, gick på en kort tid såsom kornett öfver till de Blå och erhöll vid 15 ärs ålder ett kompani. Han hörde nu till den lätta brigaden, som sir John Moore på törsök bildade, för att kunna bjuda spetsen åt de franska tiraljörerna. Hans kompani tryckte sin hustrus hand, jag tror att vi mad tarmlla sälarhat kanna förmatang danan lyone, i sin starka sjelfkänsla orättvisa mot