Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 2

Kronen?. Hvarje vecka förkunnar hr Griäne, som eger en obestridlig skriffärdighet i förening med hatets energi, sin lära i detta värt lands mest reaktionära blad, och det med en cynisk virtuositet, som förtje. nar en passande belöning. Detta är nu i och för sig ej så märkvärdigt, då så godt som hvarje land kan framvisa dylika renegater. Men ehuru ?Kronen? är temligen föga känd och ej föremål för synnerlig upp: märksamhet, så har bladet likväl en viss betydelse såsom organ för den trånga krets, hvars glädje är vår smärta. När nu dertill kommer, att Kronen? är hofvets blad och antagligen mottager inspirationer och remunerationer från detsamma, liksom från härvarande ryska lgation, hvilkens ärende bladet går, torde dess politiska innehåll ej böra helt och hället förbises. Veckobladets n:r 19 för söndagen den 6 Aug. meddelar en ledande artikel: Venskabelige Forhold mellem Danmark og (!) Norden?, hvilken emellertid ingen uppmärksamhet skulle förtjena, derest den ej vid sidan af det ekenbara hufvudämnet gåfve svensk-norska regeringen vinkar och antydningar om den för henne rådligaste politi ken mot Ryssland, hvarigenom just i fredens och civilisationens intresse Rysslands utsigt att uppnå maritim storhet kunde underlättas; — en sak som bör lugnt öfvervägas och diskuteras. Jag anför nägra satser: Den som har 27 pansaroch skrufskepp ute i Östersjön, kan väl temligen säkert päräkna, att blifva synnerligen höfligt och förekommande mottagen i Sverges hufvudstad.? ?Svenska regeringen skall derför säkerligen icke komma tillbaka till sin specialraktat med vestmakterna af 1555, ej heller förnya sina förmaningar till ryska kabinet tet angående polska uppresningen, och ännu mindre upplilva de skandinaviska iderna rörande Finland.? Sverge kan ej hafva något Dunmarks oafhängighet och sjelfständighet motsatt intresse; det kan ej annat än gå in på Rysslands anspråk i Östersjön. Men, vill de förenade rikenas regering, vänskapligt närmande sig till Ryssland, erbjuda denna makt ett lättare tillträde till verldshafvet, så kan hon möjligtvis åstadkomma, att Rysslands supremati i Östersjön blifver af ringa betydelse för Sverge liksom för öfriga Östersjöstater. Sverge-Norge kan må hända uppnå detta mål genom att afträda till Ryssland den del af det nordenfjeldska Norge, som närmast gränsar till det smala ryska territoriet mellan Finmarken och svenska Lappniarken. Det består af svagt befolkade, ovägade landsträckor ; men, när man föreställt sig, att vid Varangerfjorden ett nytt Sebastopol kunde anläggas, så ma anmärkas, att något dylikt lika väl bör kunna utföras vid Kaafjorden eller någon annan af de djupa hafsinskärningarne, och att tillträdet dit helt visst utan stor svårighet kan: befästas, om man tager de många derutanför belägna klippöarne till hjelp. SvergeNorge kunde således förhjelpa Ryssland till en lättare väg till verldshafvet, än det nu eger, och derigenom göra sig i hög grad örtjeni af Ryssland. Traktaten med Ryssland kan ej vara till hinder — den skulle pljest under nuvarande polititiska förhällanlen lätt kunna ändras. Om Sverge-Norge ill, är deremot en annan fråga. Den allnänna meningen är kanske emot en sådan andafträdelse och förbindelse med Ryssand. Men — tjugosju pansaroch skrufkepp kunna också inverka på den allmänna neningen eller dess organer.? Citaterna äro ordagranna. Jag har ej ,etonat eller ur sitt sammanhang lösryckt : gonting. Hela artikeln är så eynisk till ankegång och så hotfullt tydlig 1 formen, tt det vore lika motbjudande som öfver lödigt att ytterligare beröra densamma. len Sverge-Norge och dess regering böra j lemnas i okunnighet om dessa genom n mellanhand gifna råd; de ha förvisso j utkläckts i hr Grines hufvud — då vore e ej penna och bläck värda — utan äro ntipgen för honom dikterade eller åtmintone efter skedd förevisning gillade af errskaperna; ty hur skulle denna beroende ubel-jurnalist utan order eller tillstånd ha ägat i tryck utsända en så infam, brödraikena och deras konung hånande, artikel precist samma ögonblick, då ett åtminone yttre närmande egde rum mellan : arl XV och Kristian IX. Norrmännen, om hittills ej ha någon omedelbar erfa-: enhet om, hvad rysk eller tysk plundring etyder, kunna nu möjligen förmås att öf Prväga en slik möjlighet; deras trygga ro ch deras fasta tro på, att dem ingen fara kan ota, intet våld drabba, skola kanske något rlora i styrka, när de erfara, hvilka ideer ssa vindar föra med sig, och hvilket nytt ild mot norden en dansk jurnalist rekomenderar -— denna gång närmast mot Norge, der vänskapligt öfvervägandet och ?lugn skussion? samt under inflytelse af öfverlningsmedlet: tjugusju pansaroch skruf.epp under Andreaskorset. Vi kunna ej afsluta denna artikel, utan t framställa ett litet tanke-experiment så dande: Am mk ha mn mr Am Lättnaden för ryska sjömaktens tillträde ly 1 verldshafvet och Nordens tjenstaktiga rbindelse med Ryssland blifva ej fullstänga genom den tillstyrkta afträdelsen afl t nordenfjeldska Norge till Ryssland. li tt supplement måst a antingen medls jer snabbt efter lundafträdelsen. Ryssland h r en fruktansvärd flotta, större än del? riga Östersjömakternas flottor tillsamman-, na, och tre väldiga marinetablissement rjt onstadt, Sveaborg och Reval: det måste då ju nyare traktater under nuvarande litiska förhållanden lätt kunna fi dras? If