Aftonbladet – 19 augusti 1865, sida 2

NIONDE KAPILTET. Mr Gervoise fann mrs Gordon sittande i soffan, väntande på honom med tyst värdighet. Min allra som käraste vän?, sade han, i det han sjönk ned i den stol, i hvilken miss Jameson nys3 hade suttit, är det inte litet sent med middagen i dag?4 Nu står visserligen min allra som sötaste vän ganska högt i det ömma kärleksspråket, men mrs Gordon ähörde dock den ömma frågan med dold harm. Hon visste att mr Gervoise tyckte om att äta på bestämd tid, och hon kände att hans allra som sötaste vän var betydligt underordnad hans ?är det inte litet sent med middagen i dag?? Beherrskad af denna känsla, kunde hon ej gifva något vänligt svar, utan teg derför. Min söta vän?, sade mr Gervoise och reste sig halft upp från stolen, jag fruktar att du inte lyssnar till hvad jag säger. Det var någonting i mr Gervoises röst som utomordentligt retade mrs Gordon. Den lät så befallande. Hon såg på honom och svarade kallt: Jo, Gervoise, jag hör ganska väl. Middagen kommer, säsom du nämnde, något sent. Jag har med flit dröjt med den, if ter som du följde miss Jameson.?