inte orolig för min skull. Jag har ätit en förträfflig middag i staden. Hur mår Beatrice?? ?Beatrice är mycket bättre. ?Det söta lilla barnet. Har du talt om för henne ...27 ?Nej, inte ännu.? ?Det är bra; jag talte nyss om det för Gilbert, och han meddelar det helt säkert ät henne; och nu, min älskling, harjag någonting åt dig.? Han gick fram och satte sig vid hennes sida, och han såg så glad och förälskad ut, att mrs Gervoise, vi kunna icke neka det, väntade att den lycklige brudgummen skulle lägga minst en diamant i hennes knä. Mr Gervoise torde möjligen ha läst meningen med hennes rodnande anlete; i alla händelser var han idel solsken, då han drog ett exemplar af Times upp ur sin ficka och lade det framför henve. Mrs Gervoise kunde knappast dölja sin svikna väntan. Nå, hvad ska jag med den?? sade hon litet buttert. ?Se bland giftermålen, min vän.? Mrs Gervoise tog supplementb adet och ögnade otåligt öfver detsamma; men just som hon läste, blef hon dödsblek, tappade tidningen och säg förskräckt på sin man. tHvad är det, min älskling?? utbrast han helt orolig. Mrs Gervoise svarade icke, men knöt ihop händerna och bet sig i underläppen. Men hvad är det då?? upprepade han. Du gör mig riktigt ängslig. För Guds skull, tala då, min vän!? Mrs Gervoise vände sig om mot sin man och såg på honom med en kall, sträng blick; och med en kall, sträng, ja, till och med bitter stämma sade hon, medan hennes pekfinger visade på ett bestämdt ställe i tidningen: 7Sc och läs, mr Gervdige.