nom ett stycke från sjön vid kanten af vägen. Platsen har Pettersson emellertid ej kunnat närmare uppgifva, utan har han i fråga om bela denna besyrnerliga rodd midt i mörka natten visat sig mycket svälvande i sin berättelse. Han har bedyrat och försäkrat på flera gånger derom ti:l honom framställd fråga af domaren, att de icke kastat den sofvande i sjön. Till en början sökte äfven han i likhet ned Svensson göra troligt, att den sofvande af misstag blitvit påklädd andra kläder, än sina egna, men sedermera har han medgifvit sig haft kännedom om den verkliga afsigten härmed, och hade han af Hedgren, efter att flera gånger först vägrat dela rofvet, slutligen mottagit sin andel deri, den plundrades stöflor och röda ylleskjorta. Vidlyftiga forskningar hafva blifvit gjorda hos vederbörande skeppsklarerare, hamnfogdar, härvarande tullbevakning, amerikanska och engelska konsulerna, och förhör hållna med åtskilliga personer, som man möjligen förmodat skulle kunna lemna några upplysningar i saken. Nägonting annat har dervid icke utrönts, än att någon engelsk brigg icke legat vid hamnarne i Skimnarviken under den uppgifna tiden, utan endast tvenne norska briggar. I afseende å besättningen å norska fartyg har likväl upplysts,: att det lär vara ganska vanligt, att engelsmän befinna sig deribland. Någon anmälan från fartyg om under dessa dagar antingen försvunna, våldförda eller bestulna personer har deremot icke gjorts hos vederbörande, men har skeppsklarerarefirman Flygarson meddelat, på derom hos. densamma gjord förfrågan, att under ifrågavarande dagar tvenne personer, en svensk vid namn Anders Andersson, 22 år gammal, samt en engelsman vid namn Richard Chapman. 25 år gammal, afvikit från engelska briggen Mountaineer, kapten William Barker, liggande å Strömmen, utan att han likväl kunnat säga huruvida dessa sedermera återkommit ombord, innan fartyget härifrån afseglade. Tvenne vittnen hafva blifvit hörda i målet, nemligen eldaren Otto Thunström och matrosen Joh. Avg. Ahlström, hvilka vid brottets föröfvande, tillhörde besättningen å ångbåten Westerås samt vid främlingarnes besök derombord lågo i skansen. Vittnet Thunströms berättelse öfverensstämmer i hufvudsaken med hvad som förut blifvit upp-. lyst om främlingarnes besök ombord, endast med det tillägg, att då Hedgren med den svagt lysande lampan först närmat sig den sofvande ämlingen, hade Thunström hört Hedgien yttra: jag vet ej hvad som är åt pojken som var si ordentlig förut; han har varit i staden och slitit sönder sina kläder; vi få lof att ta på honom något helt, men hade vittnet ej kunnat observera att engelsmannens kläder varit söndriga. Härefter hade afoch påklädningen börjar. och den sofvande blifvit uppsläpad på däck. Vittnet hade då gått upp och sett engelsmannen liggande derstädes, klädd i andra kläder, hvarefter vittnet åter nedgått och laggt sig igen. En stund sednare hade vittnet hört buller ofvanpå skan:en, hvarefter allt blifvit tyst. Sedermera, då Hedgren. Pettersson och Svensson åter nedkommit, hade vittnet sett dem syna fränlingens klädesplagg, dervid en af dem sakta yttrat: det var en dugtig korderoj. Vittnet bekräftade derjemte Svenssons utsago, att Hedgren under natten slutligen bortgått, då medtagande ett knyte. Vidkommande slutligen stölden, hade vittnet omkring 14 dagar efter tilldragelsen sett Svensson begagna en stortröja, väst och byxor, fullkomligt liknande de plagg främlingen burit, då han först kom ombord. Pettersson begagnade äfven en rödakug skjorta och ett par bättre stöflor, hvilka vittnet ej förut sett honom inneha, hvarjemte slutligen Hedgren gått klädd i en annan stortröja, fullkomligt lik den Svensson begagnat. . Vittnet Ahlström hade ingenting nytt att upplysa. Hans berättelse bekräftade endast sanningen af det föregående vittnets uppgifter. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Sillversparre, begärde härefter 8 dagars uppskof med målet, för att försöka skaffa vidare utredning i denna mörka sak. Det vore, för att få ljus i densamma, önskligt att en hvar, som derom kan lemna någon upplysning, meddelade den till vederbörande myndigheter. ,