Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 3

om, HUTUVIUG SUM Stylttistb Val dRat atv sådana, att de berättiga till ett fortsatt utöfvande af den makt, som nu finnes i styrelsens händer. —v— Rätiegångsoch Polissaker. En mystisk tilldragelse. Vi meddela här nedan fortsättning på det i gårdagens blad påbörjade referat, rörande ransakningen om den mystiska tilldragelsen ombord å ångbåten Westerås natten mellan den 12 och 13 sistl. Maj. Sedan sjömannen Fredrik Johansson, hvilken i poliskammaren gjort anmälan om tilldragelsen, inför rådhusrätten afgifvit den berättelse, för hvilken vi i går redogjorde, hördes häktade f. d. matrosen å förenämnda ångbåt Johan Svensson samt uppgaf följande: Fredagen den 12 Maj på aftonen hade Svensson och hans kamrat Hedgren kommit gående från Södermalm och nedåt staden. Komna till Kornhamnstorg, hade de mött 2 främlingar, med hvilka Hedgren samtalat på ett språk, som Svensson ej förstod. Den ena af främlingarne, som tagit Hedgren förtroligt under armen, hade bjudit på förtäring, hvarefter alla fyra åtföljts in på en krog. Utkomna derifrån hade Hedgren förklarat för Svensson, att främlingarne önskade, att han och Hedgren skulle göra dem sällskap till deras fartyg, utan att likväl för Svensson uppgifva hvarken det främmande fartygets namn eller hvar det låg för ankar. Denna bjudning hade Hedgren afböjt, och istället tagit främlingarne med sig till ängbåten Westeiås. Dit anlända hade Svensson först nedfört den mest rusiga af främlingarne i skansen samt lagt honom i Hedgrens koj, hvareiter han uppgått på kajbron, der Hedgren och den andra främlingen en stund stått och pratat, men sedan hade alla tre, till hvilka nu sjömannen Pettersson äfven slöt sig, nedgått i skansen. Efter att hafva suttit der en stund, framtog den sistnämnde främlingen penningar, hvilka han gaf Hedgren, som nu förklarade för de andra, emedan de icke förstodo hvad den främmande sade, att meningen var att bjuda dem på bränvin. Alla fem åtföljdes härpå till krogen Silfverskåpet på Riddarholmen, qvarlemnande den sofvande kamraten på ångbåten. Sedan de druckit om på Silfverskåpet, ställdes kosan till Trångsund, i afsigt att der ytterligare besöka en krog; men som s ädes. Den i deras sällskap varande främlingen blef häröfvcr så uppretad, att han under fortsatt promenad nedåt Skeppsbron började uppföra sig vildsinnt, slet af sig sin stortröja och en väst, hvilka persedlar tillvaratogos af Hedgren, och kastade ifrån sig mössan, en näsduk m. m., hvilka effekter åter togos i förvar af Pettersson Han började slutligen förfördela förbigående personer, hvarföre Hedgren, Svensson och Pettersson funno rådligast att med de tillvaratagna klär desplaggen draga sig ifrån hans sällskap. De lemnade nu den oregerliga karlen åt sitt öde, och smögo sig sin väg från honom ned tillbaka till ångbåten. Då Pettersson, Svensson och Hedgren återkommo till Westerås, gingo de båda sednare ner i skansen, der Hedgren tände en lampa samt lyste på den i hans koj liggande främlingen, som icke visade minsta tecken till lif. Hedgren afdrog nu den sofvande kläderna inpå bara kroppen, hvarefter han åter lyste på honom, dock utan att, såvidt Svensson kunde observera, bränna honom med lampan på magen och andra kroppsdelar (detta är Johanssons uppgift). Efter några ögonblicks förlopp klädde edgren på den sofvande igen, påstående sig Svensson dervid icke ha observerat, om han fick sina egna kläder eller några andra, (Såsom af Johanssons berättelse inhemtats, voro de nu påtagna kläderna Pettersson tillhörige samt bestodo af ett par dåliga mollskinnsbyxor och en sämre blå tröja.) I afoch påklädandet sade sig Svensson ej ha deltagit, utan hade detta verkställts af Hedgren (Johansson har uppgifvit, att båd: två hjelpts åt). Efter det att den sofvande främlingen sålunda blifvit påklädd, hade Hedgren tyst meddelat sig med Svensson och Pettersson samt väckt förslag om, att man skulle i en båt föra den sofvande till hans fartyg, en engelsk brigg, som då, enligt Svenssons utsago, legat vid Skinnarviken vid dervarande stenkolsupplag, (något engelskt fartyg låg aldrig under ifrågavarande dagar i nämnda hamn, derom har man vunnit full visshet). Pettersson hade för ändamålet lösgjort en båt, och sedan Svensson och Hedgren uppburit den sofvande, hade han nedförts 1 båten, hvarefter Pettersson och Hedgren rott bort utåt sjön. Det var skumt om natten, så att Svensson, som qvarstannade ombord på vakt, icke kunde se hvart de togo vägen. Efter en stund återkommo roddarne till ångbåten, då Hedgren yttrade; det var väl att vi fick karlen till bryggan. Vi erPettersson återkomsten skulle samtalat med Svensson, då Hedgren yttrat till denne, att de fört den sofvande till Skinnarvikslandet. Sednare på natten hade Hedgren bedt Svensson följa med sig till Munkbrohamnen, emedan han hade ett ärende att uträtta derstädes. Detta hade Svensson gjort, och hade Hedgren vid tillfället medfört ett knyte, som han lemnat till en person på en i Munkvorohamnen liggande båt. (Hvad detta knyte innehöll, derom lemnar ransakningen ingen upplysning vidare, än attiknytet åtminstone icke förvarades de af den sist plundrade främlingen tagna effekterna, ty dessa fun. nos, såsom i det följande synes, qvar å ångbåten dagen derpå). Etter väl förrättadt ärende vid Munkbron återvände de båda stallbröderna till ångbåten Westerås, der de nu ändtligen gingo och lade sig. . Följande dag påträffade Svensson, hvilken enligt hvad vi förut nämnt ställt sig oskyldig i afseende på afoch påklädandet stortröjan, vär sten, ylleskjortan, byxorna och stöflarna i skansen och då han förvånad häröfver resonnerade med Hedgren härom, svarade denne, att kläderna hade engelsmannen lemnat honom i byte mot de kläder han fått. Kläderna skulle sedermera under hela tiden funnits förvarade i skansen, utom vid ett tillfälle, då Svensson i staden Westerås begagnat dem. : lyder Svenssons berättelse, För öfrigt har Svehsson hårdnackadt förnekat, att tillgreppet från främlingen skett med afsigt, eller att de uppgjort någon plan sinsemellan att plundra och taga honom afdaga, eller att han eger någon vetskap om främlingens verkliga öde, sedan han varit Hedgren och Pettersson behjelplig att föra honara i båten : På tillfrågan om Svensson visste hvar Hedgren nu befann sig, upplyste han slutligen, att RAedgren kort efter tilldragelsen skickat honom ett bud, att han afrest med Svea till Lubeck, för att derifrån begifva sig till Amerika. Häktade Pettersson, hvilken jemte Hedgren rodde bort med den sofraride, iördes härefter och öfverensstämma hans uppgifter, såvidt han sällskapat med främlingarne, med Svenssons berättelse: Sedan den sofvande nedkommit i båten. omklädd på sätt förut nämndt är, hade Pettersson och Hedgren rott bort med honom till den engelska briggen, hvars besättning frimlinenligt Hedgreas ift, skulle tillhöra. AN mm RR det var sent på natten, sluppo de icke in der-: inra om, att detta yttrande står i strid med Johanssons uppgift, som påstått, att Hedgren och : vi 1 E