Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 3

fördraget förtjente k :ilas reciprocitetsfördrag framgår dera, att d t tillät tullfri införsel sill Förenta Statern af kanadensisk spanmål, men utestängde utförseln af amerikanska fabriksalster till Kanada o. s. v. Verkningarne af detta fördrag voro för Kanada ytterst fördelaktiga. Landet, som ännu för iemton år sedan endast långsamt utvecklade sig eller, rättare, aftog till krafter och välmåga, började med år 1854 ett materielt framåtskridande, som mäter sig med sjelfva Förenta Staternas, och man beräknar att dess nationalförmögenhet stigit med minst 25 procent på några få år. Begäret efter en förening med unionen utslocknade och gaf rum åt ett öfvermod, som yttrade sig i en fiendtlig och utmanande ton mot grannrepubliken. Ja — under det nyligen slutade kriget utgjorde Kanada högqvarteret för unionens bittraste fiender... Unionen, som efter slafhållarearistokratiens störtande icke hade ringaste skäl att upprätthålla det ofördelaktiga fördraget, uppsade det i början af innevarande år och till följd häraf har en oerhörd förändring egt rum uti tänkesätten i Kanada. All kredit, all företagsamhet har upphört; jordegendomarnes värde har sjunkit på ett förlärande sätt; kapitalerna, som under kriget strömmade till Kanada, utströmma igen, och man skyndar att sälja sina fastigheter och flytta till nordstaterna, för att der åtnjuta den handelsfrihet, som eger rum öfver unionens ofantliga område. De qvarblifvande frukta en säker ruin och börja inse att Kanada, ekonomiskt, politiskt och geografiskt sedt, är en utmark till Förenta Staterna. Provinsens handel aftog redan i fjol med 35 millioner dollars, och årets brist i statskassan blef 5 millioner. Med klokt förut seende hade engelska regeringen redan sedan några år gynnat planen till en konfederation mellan sina nordostliga kolonier, men denna plan strandade just i ögonblicket för sin verkställighet, på grund af en ömklig afundsjuka kolonierna emellan, och Kanada är nu åter hänvisadt till sig sjelft. Engelska regeringen lofvar kolonien visserligen sin hjelp, men fordar att den skall på egen bekostnad beskydda sig. Dessa kostnader anslås till icke mindre än 40 millioner dollars, bland hvilka 6 millioner för fästningars uppbyggande mot Förenta Staterna, 5 millioner för upprättandet af en stående här och 20 millioner för kanalernas utvidgande och jernvägsnätets fortsättning. Mot dessa utgifter, specielt de fortifikatoriska, protestera folk och preses med betydlig majoritet, först och främst emedan dessa summor knappt kunna utpressas, och vidare emedan det skulle fullända provinsens isolering från Förenta Staterna.