Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 2

mänhet, som tänker och talar i allmänna angelägenheter, som skapar hvad som kallas allmänna meningen. Men äfven hos den fattige och obildade har försynen nedlagt ett mått af kunskap om det rätta. Afven hos honom måste medvetandet, att han lider orättvist och af onaturliga lagar förföljes, så att säga mäångdubbla det stratf han måste underkasta sig och alstra bitterhet mot samhället. Slutligen instucken i brottslingarnes leder och tvingad att i deras sällskap arbeta, måste den s. k. försvarslöse antingen intagas af det djupaste förakt och afsky mot sina medmenniskor, som så utan allt medlidande behandla honom, ehuru han icke brutit emot samhällslagarne, eller ock slappas alltmer den moral, som hos honom ännu finnes qvar och sedan han efter sin strafftid åter erhåller friheten beträder han brottets bana. Erfarenheten har redan tillräckligt lärt honom att hans fordna obrottslighet icke förmådde rädda honom undan fängelsemurarne. Han blir sålunda en förhärdad brottsling och samhället är till en god del dertill orsaken, då det genom ett tiendtligt och orättvist behandlingssätt först ingifvit den försvarslöse ett djupt förakt för dess lagar, och sedan genom det sällskap, det bestämde åt honom, lemnat honom en förberedande uppfostran i brottets tjenst.