Aftonbladet – 18 augusti 1865, sida 2

Betyder detta —?? sade hon och såg än å mr Gervoise, än på mrs Gordon. Alldeles precis?, svarade mr Gervoise mycket vänligt. Jag är nu både styffar och förmyndare för vår älskade Beatrice Gordon. Förskräckelse stod afpräglad i det främmande fruntimrets ansigte. Man kunde tydligen se, att detta giftermål var ett hårdt slag för henne. Ur stånd att längre uthärda, vände sig mrs Gordon om mot mr Gervoise och sade i sin skarpaste ton: Mr Gervoise, vill ni förklara er? Min vän, vill du inte vara god och presentera mig?? Jag skulle tro, mr Gervoise, att ni känner det der fruntimret bättre än jag.? Visst känner du mig, Louise!? utbrast det främmande fruntimret; visst känner du Ellinor Jameson ?? faNej?, stammade mrs Gordon, i det hon stirrade på henne och förgäfves sökta finna något spår af fordom blommande skönhet i det vissnade anletet. Miss Jameson, som till hälften hade rest sig upp, suckade och satte sig åter ned i stolen — sorgsen och nedtryckt. ?Jag vet att jag förändrats?, sade hon, och min röst har varit borta alltsedan jag hade den förskräckliga strypsjukan; men Anna sade att hon var säker om att du skulle känna igen mig.? Detta var då således Ellinor Jameson, skolane skönhet. Det hade varit en viss rivalitet dem emellan och icke hade de just varit så synnerligt goda vänner, hvarför mrs Gordon icke kunde begripa hvad det var som hade förmått henne att i ett sådant väder resa irån Hampstead till Kensington. Hury fick du reda på mig? frågade hon. Åh, jag har länge sökt efter dig! Jag kommer från landet.? Innan mrs Gordon hann yttra ett ord, och hon ämnade just yttra en hel hop för att få veta af hvad skäl miss Jameson hade M rv ar