att kyssa hennes vackra hand med en blick af den ömmaste hängifvenhet. Han vände sig häfigt om, då han hörde dörren öppnas, och då han såg Gilbert, som stod och stirrade helt förvånad, och bakom honom Beatrice, som vidt uppspärrade sina svarta ögon, reste han sig upp och, utan att släppa mrs Gordons hand, sade i öm ton: Min engel !? Beatrice steg in och såg på dem med en dunkel aninjg om sanningen. Kom hit., min söta Beatrice?, sade hennes förmyndlare och vinkade åt barnet att närma sig; ?din älskade mor har nögot att säga dig.? Jag kan inte, jag kan inte, Gervoise ! ropade mrs Gordon hysteriskt. Begärinte att jag ska göra det!? j Nej, min älskade — jag ska göra det for dig. Beatrice — Gilbert!? sade mr Gervoise, stående midt i rummet och utsträckande båda sina händer, medan han betraktade de båda förvånade barnen; ?den ena af er har fått en ny mor, den andre en ny far. Om ett par dagar blir mrs Gordon mrs Gervoise.? Förtviflan, raseri och sorg fyllde Beatri ces stackars lilla hjerta, då hon hörde hans ord. Hon :såg på honom, såg på sin mor, som satt tilllbakalutad i soffan, med ansigtet doldt i hänsderna, och sIntligen på Gilbert, som stod stum och förvånad. on ha e en obestämd kaänsla af att huns kärlek var den enda kärlekk, som ännu fanns öfrig åt henne, och till hopnom flydde hon, slog siva armar om hans baals, tryckie sig intill horom och snyftade liddelsefullt. Min sötaa vi e mr Gervoise, jag tror ait dett vore bäst om barnet komme ut häri. rån. (Gilberi, tag och för in henne i rummet breedvid.