Aftonbladet – 17 augusti 1865, sida 3

var simpelt, drägten fattig och temligen smutsig. Och likväl var hon ett bättre fruntimmer, det såg man genast vid första blicken. Hon var, som sagdt, lång, blek och mager, och om hon hade varit vacker, måste det ha varit för lång tid tillbaka. Skönheten var för alltid viken från hennes ansigte, på hvilket sorg och många bekymmer hade lemnat tydliga spår, utan att dock ens dessa kunde befria henne från beskyllningen att se simpel ut. Det är en ohygglig qvällX, sade hon och skakade snön frän sin kappa på mattan. Jag behöfde verkligen så lifligt önska att få träffa er för att våga mig ut. tJag är mycket förbunden, stammade mrs Gordon. Jag förmodar äfven alt ni borde vara det, sade fruntimret, i det hon tog en stol och satte sig ned vid den flammande eldbrasan för att torka sina våta kläder. Hon talade en smula bittert; kanske tyckte hon att mottagandet var något kallt. Anna ville inte låta mig gå ut, men jag sade, att det skulle vara illa gjordt att komma hit utan att besöka er, och så kom jag. SAnnal! tänkte mrs Gordon och letade i sitt minne. AÅh, det är en tung verld vi lefva i! suckade främlingen, i det hon halft tillslöt ögonen och lutade sig tillbaka i stolen. Resan från Hampstead och hit har nästan tagit lifvet af mig. Det var tydligt att det främmande fruntimret gjorde stor affär af silt besvär och sina vedermödor. Men hvem var hon? Mrs Gordon gaf mr Gervoise en frågande blick. (Forts)