Kyrkliga tidsoch stridsfrågor. Vv. I afseende på uppenbarelser och under åberopar Schenkel sin tro på en lefvande personlig Gud, som för honom ej blott är ett religiöst-sedligt, uten äfven ett vetenskapligt behof. Som på intet annat grundad oändlig ande, är Gud äfven en outgrundlig ande; han kan ej absolut för nimmas, bans eviga väsen är oåtkomligt för vår tanke. Redan derigenom är han en väsentligt underbar Gud, underbar nemligen för menskan, som ej eger nyckeln till en adequat uppfattning af hans väsen och verksamhet. Just derför har Gud mäst i tiden och för menskligheten historiskt meddela sivt eviga och outgrundliga väsen genom uppenbarelse. Och den gudomliga sjelfuppenbarelsen måste inom sin historiska utvecklingsgång steg för steg meddela ett allt rikare innehåll, tilldess menskligheten blir fullt delaktig af frälsningens rikedom. Jag skiljer, säger Schenkel, alldeles be stämdt mellan sjelfva den gudomliga uppenba rels.verksamheten och den genom blott mens verksamhet åstadkomna, i bibeln nedlagda uppen barelsekunskapen. Jag kan för min person blott se ett nedsättande af Gud deri; om hans uppenbarande verksamhet förvexlas med den af men: skor förmedlade kunskapen derom. Den gudom-: liga uppenbarelseverksamheten träflar omedelbart medvetandet. I detta omedelbara medvetande af Gud i samvetet och den derpå beroende ursprungliga gudsgemenskapen består religionens egentliga väsen. Från denna innersta punkt utströmmar gudomlig kraft, ljus och frid öfver hela menskan. Religionen är sålunda mer och mindre ett oförklarligt, underbart fenomen i det menskliga personlitvet. Guds verldsregerande verksamhet kan ej inskränkas eller upphäfvas genom naturlagen. Gud är oändlig, naturlagen ändlig; men natur: ordningen kan ej stå i strid med uppenbarelsen, ty begge äro ett uttryck af den gudomliga viljan och lifvet. För medeltidens skolas ik var blott bibel och dogm gudomlig uppenbarelse. Men dess mystiks lefvande teologi ställde naturens bok som första uppenbarelseviutne bredvid EET KSS SES ar ET RTR RE ara dne ae