Aftonbladet – 17 augusti 1865, sida 3

att gifva sig och en man och en qvinna ef. terkommo uppmaningen. Mannen var er vid namn Ginseppe Milanesi, som för kort tid sedan tillika med 38 kaiwrater hade flyti från fängelserna i San Salvador. Qvinnan. Angelica Lentini, var Fricanos älskarinna: hon är otomordentligt vacker, lång och smärt. med ögon lika svarta som hennes hår. Hon hade förut varit gift med en vid namn Len tini från Termini, som var en gemen skurk. Aila tre, mannen, hustrun och älskaren ut: öfvade gemensamt sina brutt och delade in komsten. En dag, då de voro sysselsatta med delningen, hördes en knackning på dörren. Det var karbiniererna. ?Kom in?, sade Fricano, som hade spänt hanen på sin dubbelbössa. Tvenne karbinierer rusade in och blefvo genast skjutne; innan man hade tagit upp dem var Fricano redan i säkerhet på berget. Angelica och hennes man blefvo tängslade, förhörda och dömda; qvinnan påstod fräckt att det var Lentini, som hade skjutit, fasthöll ihärdigt vid detta påstående i trots af mannens böner och tårar och bragte honom sålunda på schavotten. Sedan hon blifvit lössläppt, begaf hon sig till sin älskare på berget och har sedermera (det är nu flera år sedan) icke vidare lemnat honom, utan deltagit i alla hans röfvartåg. Så snart Angelica var gripen besvor hon sin älskare att han måtte gifva sig, men denne nekade bestämdt. Det hade varit en lätt sak att döda honom: men kapten Gastinelli ville fånga honom lefvande och spara sitt folk. Han begagnade derför samma metod, som man hade användt i Algeriet mot araberne; det vill säga han lät hemta ris i skogen och antända det framför hålan. Han hoppades att röken skulle drifva ut Fricano. Denne höll sig i tvenne hela timmar. Angelica gret, snyftade och betedde sig som en förtviflad, medan hon alltjemt bad soldaterna om förskoning. Slutligen kom Fricano störtande ut, kolsvart af röken och med blodsprängda ögon; det var en verklig jätte gestalt, en äkta bandittyp. Han slog den närmaste soldaten till marken, satte med ett språng förbi de andra och skulle sannolikt hunnit undan, om icke tvenne skildtvakter hade skjutit på bonom och sträckt honom död till markeo. Af den rörelse, som härvid uppstod, begagnade sg en annan bandit, Milanesi, till att slita sig lös och störtade i fyra språng fram till kanten af en klyfta, der hin skulle kommit undan, om han icke blifvit upphunnen af skarpskyttarnes kulor och likaledes sänd till andra verlden. Endast Angelica blef vid lif. De öfriga medlemmarne af bandet hade skingrat sig före xpeditionen. Hädanefter skall trakten kring mini vara fullkomligt säker. Från Florens skrifves den 10 Aug.: Från Rom blåser nu en helt egendomlig vind. Man förfaller der ögonskenligen åter allt mer och mer i den trotsigt afvärjande hållning, i hvilken mön icke vill höra på Frankrikes råd eller ha något att skaffa med Italien. Närmast v sig detta i afslaget på italienska regeringens billige fordran om utlem: naudet af de politiska fångarne från de gamla provinserna. Likasom för att förläna större tertryck åt denna vägran, har man nu utnämnt grefve Dandini ti!l statsråd, samme man, som efter restaurationen lät de politiska fängarne ett och ett halft år försmäkta fängelserna uten någon ransakning och som hade uppsatt de kända proskriptionslistorna. Underrättelsen om att den pålliva hären blir petydligt förökad bekräftar likaledes att reaktionspartiet fullständigt flyter ofvanpå. — Man väntar i Rom syster Patrocinio från Madrid, som naturligtvis icke heller kommer att begagna sitt inflytande till förmån för en försoning med Italien. Man talar äter om :1tt ett ekumeniskt möte skall komma till stånd. och säkerligen ligger det i pålvens plan att förena biskoparne i Rom vid den id då, enligt Septemberfördraget, fransmännen skola utrymma Rom. SPANIEN. Det ultramontana partiet arbetar såväl i Rom som Madrid, jemte den österrikiska beskickningen, på det förra stället att korsa Vegezzis underhandlingar och på det sednare att utkräfva hämnd för erkännandetaf Italien. Eoligt ett bref trån Madrid till Paris, upprör det ultramontana slereciet himmel och jord för att störta ODonnel. -om vilkor för sitt återinträdande i mini steren hade marskalken fordrat nunnan Patrocinios och drottningens biktfade.s, paer Clarets, aflägsnande från drottningens omgifning. Men båda qvarblefvo på sina platser och den sednare offentliggjorde till och med en mot regeringen riktad brochyr. Dessutom skulle herr Tenorio, drottningens privatsekreterare, inlemna sin alfskedsansökning. Denne begaf sig först till Andalusien, men betinner sig nu på väg till Zaraus. Han är det nuvarande kabinettet farligaste motståndare. Enligt samma bret har det österrikiska sändebudet i Madrid till utrikesministern inlemnat ett slags protest emot erkännandet af Itelien. Hr Ber. mudez de Casiro svarade med energi, i det han bestred den österrikiska regeringen hvarje rättiohet att blanda sis i denna