Aftonbladet – 17 augusti 1865, sida 2

Mr Carnoosie såg ledsen och retlig ut. Det är tillräckligt att ta lifvet af en, att höra så mycket talas om ens bl fvande död, sade han i en ton af dåligt lynne. Jag är sjuk på att höra talas om arf, omyndiga, förmyndare och hela tutten, mr Gervoise, och jag vet verkligen inte hvarför jag behöfver göra något testamente alls. Jag tror verkligen ait det var ni som först satte det i hufvudet på mig. I sådant fall, min bästa sir, torde ni tillåta mig att helt och hållet afsäga mig den här saken. Ni kan gerna ta mr Raby, och inte heller bör det bli er svårt att finna någon annan vän; kortsagdt, sade mr Gervoise, i det han steg upp, tdet blefve det bästa för oss begge. Nej, ipgen ursäkt — jag är visst inte sårad — inte det ringaste! Mr Carnoosie reste sig äfven upp och hå:.lande sig fast vid karmen på sin stol för att icke falla, sade han: 4 i vill väl inte öfverge mig -— ni fär inte öfverge mig, mr Gervoise! Jag är inte säker på mr Raby. Jag vet inte ens hvar han bor. Låt den frägan helt och hållet falla, mr Gervoise. Ja, gerna för mig, sade mr Gervoise mildt, och nat, tillade han, i det han doppade en penna i bläckhornet och drog ett ark papper framför sig, vill jag sätta upp några al punkterna åt er. STill Richard Gordon, eller om sagde Richard skulle dö, till hans afkomma, är det inte riktigt? Jo; jag hatar karlen, men han hör i alla händelser till den gamla stammen. Nå, hvad funderar ni på? tJag tänker på hvilken vvanlig slughet och skarpsynthet ni visar, min bästa sir, uti det sätt, hvarpå ni förfogar öfver er egendom. Men tillåter ni mig att göra er en fråga ?X Mr Öarnvogie vinkade.