Aftonbladet – 17 augusti 1865, sida 2

STOCEHOM den 17 Aug. Utrikes korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 12 Aug. I mer än 14 dagar har den tyska pressen redan sysselsatt sig med frågan, om kejsar Fsans Josef skulle besöka konung Wilhelm i Gastein eller Salzburg. Att suveränerna I verkligen ännu icke sammankommit under kuren i Gastein är det basta beviset på den fortfarande förbittringen mellan kabinetterna i Berlin och Wien. I ingen händelse skulle ett möte nu ha någon politisk betydelse. I Resultatet af våra kronsyndicis undersökningar om arfföljden i Schleswig-Holstein har varit kändt i fyra dagar. Herrar kronsyndici ha ansett för rätt just hvad som passar i stycke för ministern Bismarck. Nägra anspråk på hertigdömena eller någon del af dem har icke Augustenburgaren, icke Oldenburgaren, utan alla rättigheter ha genom fördraget i Wien öfvergått från konung Kristian på Preussens och Österrikes suveräner. Blott i en enda punkt öfverensstämma kronsyndici med de tyska juridiska takulteterva, nemligen att de af Preussen ensamt påyrkade arfsrättigheterna till hertigdömena äro svaga. De måste väl ha många luckor, då kronsyndikatei icke nämner ett enda ord om dem. Emellertid organiserar sig samväldet i Schleswig-Holstein på nytt. Det låter konfiskera tidningar, det skall väl också snart tillstänga föreningarne. Den officiösa pressen spelar härvid rollen af angitvare. Nögra optimister ville veta, att de schleswig-holstemska ständerna nu snart skola sammanträda. Härom var fordom fråga, men blott för att låta saken efter någon tid falla. En regering, som stöder sig på våld och blott på våld, skall ej tänka på att låta den fria meningen få taga till ordet. Föratt undertrycka den begagnaus alla medel; landets representations sammankallande skulle till och med innebära en inkonstqvens på Bismarcks ståndpunkt. Huru skulle väl han kunna ha den ringaste benägenhet dertill i hertigdömena, han, som i sitt eget land söker hålla representantkammaren så mycket som möjligt på afstånd! På en sådan vändning i törhållandena i Schleswig-Holstein är icke att tänka tillsvidare. Mun skall injaga skräck i landet och hälla det i förtryck. Vära statsmän äro ypperliga polistjenstemän. Att förvisa arfprinsen sjelt ur hertigdömena ligger väl uppenbart icke mer i den preussiska politikens plan: den vill isolera honom från hans vänner och be:öfva honom pressens skydd; då blir han ofarlig, och man undviker mycket uppseende. Junkrarne tö reslcgo att prinsen i sin egenskap af major i preussisk tjenst helt enkelt skulle återkallas till armen. Detta är sannolikt en bismarcksk ide, med hvilken han hittills har gjort fiasco. Justitieministern grefve Lippe har velat draga representanten von Kirchmann, som är vicepresident vid appellationsdomstolen, inför rätta i en diseiplinärfråga. Men öfverdemstolen, som det första och enda utslaget härötver tillkommer, har kort och godt afslagit stämningsansökningen. Detta öfverdomstolens förfarande står i öfverensstämmelse med mina meddelanden härom förut; öfverdomstolen är bunden af fordna beslut rörande representanter. Som justitieminisieren icke har nägra domstolar att tillgå, hvilka äro den till behag, utebli eäledes anklagelserna mot vissa representanter. I dessa dagar har ett rykte varit i omlopp, att regeringen sednast om fyra veckor åmnar upplösa representantkammaren. Det finnes icke ett sannt ord i allt detta. Dåregeringen ändock icke gör afseende på kammarens beslut, är det henne fullkomligt likgiltigt hvad för en representantkammare som finnes. Nya val skulle blott ännu en gång ådagalägga, att ministören Bismark icke har någon rot i folket, och detta är alltid obebagligt. Man låter dirföre sakerna ha sin gäng. Härtill kommer att de nuvarande representanternas fullmakter löpa till ända i Okiober nästa år; så mycket mindre skäl har således regeringen att taga sin tillflykt till nya val i är. Men detta är blott ett yttre skäl; hu!vudkvuten i den bismarckska regerivgspraktiken är att han anser det vara alldeles likgiltigt, om någon landtdag finnes till eller ej. Ingen lag, ingen grundlagsparagraf anses nog vigtig för att på allvar respekteras. Då ändamälsenligheten för ögonblicket så krälver, gör ministeren hved den finner för godt. Regeringen befinner sig i någon förlägenhet för den häktade redaktören Mays skull. Hr von Zedlitz och de som häktade May undskylla sitt förfarande med invändningen att han är preussare, hvarför den preussiska civilkommissarien icke behöfver aflägg: räkenskap för pägon menniska. Men pu vill det sig ej bättre än att May förlorat sin egenskap af preussisk undersäte, emedan han vistats i tio är utom landet, och att han till fö!jd häraf icke heller kan ställas till rätta inför någon preussisk domstol. Ej en gång statsdorastolen i Berlin skulle anse en anklagelse mot May berättigad. Och på hvad grund skall en rättegång mot honom anställas? Vär brottmålslag anser Holstein såsom främmande land. Att May uilt detta tilll trots kan hållas fängslud, är ingenting annat än en våldsbragd, till hvars urskuldande ännu ingen röst, ja icke en gäng en officiös, höjt sig. Representanten doktor Frese väntar ännu förgätves svar. på sina besvär hos högsta csivildomstolen. Han har förbehållit sig att anställa åtal mot den ministeriella tidningen Provinzial-Correspondenz, som beskyllt honom för fäderneslaudsförräderi. Den skada konungen erhållit på sin jagt. Gastein är helt obetydlig.