Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 3

RN Lagstiftniingez rörande åkerbruket. Vid landttbruksmötet i Malmö var uppställd en fråiga, så lydande: Är en omaarbetning af nu gällande lagar och författningar rörane rbruket af behofvet påkallad; och om så är förhällandet, huru skall en ik omarbettning knnna lämpligen åvägabrinå denna fråga törekom, uppträdde ryttmästaren P. v. Möller med följande yttrande, som vi anse oss böra i sin helhet återgifva. Att en dylik omarbetning, yttrade talaren, i dess helhet icke är aft behofvet påkallad, vågar jag förklara. men tror att vissa delar af denna vår lagstiftning torde tarfva tidsenliga och ändamålsenliga tillägg. Till dessa räknar jag: En arrendelag eller lag för legoaftal om jord, hvilken nu hufvudsakligen motsvaras af 16 kap. Jordabalken. Man kan väl invända att en ut förligare arrendelag är obehöflig, då förord bryter lag, men jag far till stöd för min åsigt anföra hvad lagberedningen i sina motiver till ny civillag yttrar rörande lega af jord (pag. 97): Ehuru det hufvudsakligen må bero på de kontraherandes frivilliga aftal att stadga de vilkor, hvarmed den ene upplåter och den andre till bruk emottager jordegendom. är det dock lagstiftarens rätt och pligt att dels inskränka en sådan af: handlings frilhet, då afseende på det allmänna. välståndet ellter enskildes rätt gör insränkningen nödig, och deels gifva föreskrifter tjenande till rättelse i de ifall, hvarom kontrahenterna ej uttryckligen afihandlat. Om än ej cdylika saknas i vår nu gällande lag, så äro de delvis föråldrade, dels otillräckliga. 1:0o. 5916 kap. Joraabalken stadgar, att. fastän kontrakt gifvits på viss tid, uppsägelse likväl skall ske före Thom dag ett år förrän giftostämma ute är. Här måste man med förbehåll i kontraktet förhindra arrendetidens utsträckning utöfver den fastställda. (Se 57 af 1836 års militis boställsordn.). Olämpligheten af detta lagstadgandes qvarstående behöfver ej utvecklas; men såsom bevis att detsamma ännu kan vålla olägenhet må anföras följande: Arrendet af egendom i södra Sverge var tilländalupet den 25 Mars d. å. (enligt kontraktets lydelse). Jordegaren hade antagit tjenstehjon, uppköpt erforderliga inventarier m. m., för att vid nämnde tid emottaga sin egendom; arrendatorn hade redan sålt sin spanmål och utlyst auktion å inventarier, då han, kort yttningstiden, upplystes om hvad båda kontrahenterna förbisett, nemligen ofvannämnde lagparagrafs föreskrift, hvarföre han, med beagnande af sin lagliga rätt, qvarsitter till den 5 Mars 1867. I lagberedningens förslag är denna 8 utesluten. 2:0. Vid föreskrifterna 1 och för betryggande af arrendatorns nyttjanderätt medelst kontraktets wmteckning lemna konul. förordningarne af d. 13 Juni 1800 och den 19 Mars 18:18 företräde åt lagfart och skuldebrefs intecknande, då de sökas vid samma ting som införsel af ett arrendekontrakt, äfven om det sistnämnda blifvit tidigare utgifvet. stiftaren lemnar således företräde åt sedfverlåtelser framför en tidigare, derföre att a beröra eganderätten, och anser ej ens ligt stacdga några straffbestämmelser för jordegare, som ssäljer eller pantsätter sin egendom till den ene, sedian han förut bortarrenderat densamma till en amnan, ehnwruväl allmänna lagen (16 kap. 16 8 Jordabalken) stadgar böter och skadetning diå en jordegare till tvenne bortstädjer sin egendom. Lagkomiten och lagberedningen äro af en annan åsigt: den först utställda öfverlåtelsen, den må röra egandeeller nyttjanderätten, har förmånsrätt för öfriga, som vid samma ting till inteckning aflemnas. 3:0. Hvar eller pa hvilket ställe skall den öfverenskomna årliga städjan eller arrendet erläggas, om bestämmelse derom i kontraktet icke intagits? Härom sakras laglig föreskrift. Lagberedningen har ansett nödigt föreskrifva tiden för legans utgifvande, då den (som troligen endast undantagsvis händer) ej är i legoaftalet bestämd, men omnämner ej betalningsstället. Franska lagen (Code civil 1247) stadgar att 1 så fall arrendeafgiften bör erläggas i arrendatorns bostad å den egendom, hvarom legoaftalet handlar. 4:0. Om en bortarrenderad euendom, till följd af äldre inteckninashafvares rätt, exekutivt försäljes och öfveriwår till annan egare, hvars eganderätt icke är insi kt oenom arrendekontrak inteckning, så saknar vår lag frreskrifter rörande arrendators affträde, begagnande af växande gröda, ersättning förr ajorda förbättringar, för i förskott betalta arremden, m. m Lagberedmingen föreslår härvid nppsägelse och laga fardag, Ihvarigenom brukaren alltid kan skörda en och i vissa tall tvenne grödor; men danska lagen af dem 25 November 1831 fastställer i detta fall uppsäge:lsetiden sednast den 2 Juni och afflyttning näistföljande fardag. 5:0. Svemska lagen stadgar ej huru förhållas bowmterrendered ecentbom om genom Kander