Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 3

ven ute 1 Snondet träffas märken efter skogar, Då dockan byggdes vid Malmö 1853, träffades 1g mil från landet stora rotkorgar till ekar, äfvensom kulltallna träd i bottnens blålera. Detta var skogslemningar från en tid, då Östersjön var en insjö och Skåne var sammanhängande med Danmars och Tyskland. Eyrkliga underrättelser. Baden, Vi berättade för någon tid sedan, hur det ultramontana partiets agitationer genom de vandrande kasino? mot skolfrågan strandade på det fullkomligaste nederlag. Vi vilja nu meddela hvad sedan skett. Man -harbörjat i enannan ända, med ec adress-storm till landtdagen. På alla höj der, i alla djup sökle presterskapet beveka folket tillunserskrifter på de från Freiburg utsända tryckta adresserna. Man åstadkom 345 adresser med 30,463 namn. Antalet är i sig ej betydanee och förlorar i vigt genom meanipulationen med de föregitna undertecknarne. Papperet är tåligt. Dessutom är detta medel temligen förbrukadt. Då förut Zittel på landtdagen motionerade religionsfrihet, regnade det formligen adresser, emedan religionen vore i fara; men religionsfrihetenkom, och religionen står. I konkordatsfrågan var religionen åter i fara, äter regnade adresser; men konkordatet föll och religionen står. Nu var religionen för tredje gången i fara, det reg: nade — nej, det droppade denna gång blott adresser, och hvad var följden? Första och andra kammaren samlades, och gick med energi, nästan med alla röster, ötver petitionen till dagordningen. Detta representationens uttalande var af stor lugnande verkan på landet. Hvad hade icke uliramontaca pennor och tungor diktat om tillståndet! Här vore fara lör tron och altare; yttre som inre politiken år fördertlig; blott ofrihet och terrorism; öfverallt talskhet och sjelfviskhet; idel dåliga lagar tramkommo ; hela politiska lifvet och kifvet är blott en löjlig bild af söndring?. Skramskott om ett sammanhang mellan receringspartiet och en tysk revolutionspropaganda utepriddes, och det allt af den press, som ue högsta katolska kyrkomyndigheterpa rekommendera som den goda?. men representationen talade och talet verkade lugnande och stärkande. Kamrarne förklarade de utspridda bekymren för ogrundade, petitionerna om folkskolans omreglering för outförbara. Regeringen går lugnt framåt, förtroendet tillväxer, landtmannev inser, att om religionens tara, katolikernas lutheraniserande 0. d. löjligheter är inoen fråga. Men kurian hvilar ej; öfverallt slagen, tillrustar hon ett nytt fälttåg — folkets bearbetning för 18 vya landtdagsval. Äfven denna strid är hopplös; väl kunna nägra klerikala bli valda, men antalet blir canska litet; för öfrigt vore inträdet alnåora dugliga klerikala krafter ingen olycka; opposition väcker lif, och hittills var denno — bland landtdagens 64 deputerade 2 klerikela utan beiydelse. På protestantiska området är nu stillhet; striden mot Schenkel är slutad, protestpartiet har lidit ett nederlag, som ej kan vara afgjordare; agitationerna ha hvarken störtat öfverkyrkorådet eller afsatt Schenkel; bannlysningarne, att de prester och lekmän, som ej bokstafligt anita apostoliska symbolet, förverkat nattvardens delartighet, ha hos församlingarne ej verkat det minsta; kyrkliga lifvet skri der lugnt fram. Den ortodoxa stridens kraftlöshet härleder en protestpresternas ordförare, i en offentlig förklaring öfver den heliga trosstridenX, från fyra orsaker: 1) Saknas ett fullt förstående af synden I Schenkels dåd. 2) I striden framträder ej nog kärlek till vår herre och frälsare. Vore vårt hjerta fyldt och genomhelgadt af en full kärlek till vår frälsare, så skulle let resa sig mycket heligare och bestämjare. Men de troende äro enerverade och försvagade af sin Delila, den falskberömda kunskapen. 3) Märker man ännu nästan platt ingen afsky hos oss mot den falskbe kömda kunskapen, den s. k. gudlösa och rälsningslösa teologiska vetenskapen, som har unnat, ja måst bli moder till den Schenselska boken. Hon är en styggelse för ud, allt nedifrån; det lyckades djefvulen itt göra henne till öfverafguden för den wuvarande affallskristenheten ; jag hatar och raktar denna själsfö. derfvande teologiska tenskap. 4) Emedan hjertana ännu äro ångna i denna skökas snara, så äro de icke eller nog manhaftiga mot de förderfliga representanterna af denna teologiska veten kap. Det revolterar, när man i troende idningar ännu alltid hör sådana män kalla stora teologer och män af förtjenst.? Man kan tänka sig den munterhet, som väckts t denna ramsa, deri en ?troende? läser exten för de troende?. Protestpresterna a nu vändt sig med en iuvlaga om Schen kels afsättning till ministåren, och ämna i händelse al afslag vända sig till statsminiseren. Men ingen bekymrar sig mer om lessa hugg i vädret; saken är afgjord, sejan protestpartiet med ultramontanernas nederlag förlorade sitt stöd, Gotha. Landtdagen bar enhälligt, utom n röst, antagit följande motion: Sedan 1848 har hervgliga regeringen flera gånger varit föranlåten att främja det organiskn ippbyggandet af vår evangeliska landssyrka på församlingsp:incipens grund. Men nittills har förverkligandet af denna sträfvan blifvit en from önskan, ehuru statsyrganismen, kommunen, skolan och näingarne blifvit delaktiga af den fria röelse, som de behöfva för en tidserlig, lifsraftig utveckling. Blott kyrkan har ej ir det statsbyrökratiska förmynderskapet oringats till den sjelfständighet, som oatvisigt fordras af vår tids ande och protestanismens grundsats. Må derföre landtdagen jesluta en förnyad ansökan till den hertigiga statsregeringen att genom möjligt snaaste införande af presbytervaloch synoalförfattning äfven tillförsätra kyrkan den ria rörelse och lifskraftiga utveckling, som jen behölver för en tidsenlig förkotran. Neapel. I början at Juli måste ?bröderna ella Mercede? utrymma klostret och kyran S:t Ursula i Chiaja. De skulle förlägac ll Åvonstinerklactret Tarreecao nä Fechia