Ja, mycket nöjd. Vill ni verkligen inte ha ett clas vin? Nej, tack, svarade mr Gervoise i det han steg upp för att gå. God natt, m Carnoosie ; var rädd om er, bäste sir, och stanna inte för länge i det här gamla hu: set; det skulle förkorta edra dagar. Det betyder föga, mr Gervoise. Jag ha ju i alla fall öfverlefvat två sådana rara, präktiga gossar! eHögst bedröfligt! sade mr Gervoise medlidsamt. God ratt! Skalljag skicka upp mrs Scot?X tJa, om ni vill vara så god. God natt, god natt! Mr Gervoise smög sig sakta ut ur rummet och behöfde icke göra sig det omaket att skicka upp mrs Scot. Hon satt ute i yttre rummet, icke så nära dörren att man kunde besk :lla henne för att lyssna, men icke heller så längt bort, ait hon ej skulle kunnat höra en del, om icke det hela af det samtal som hade försiggått mellan mr Gervoise och den gamle mannen. Mr Gervoise gaf henne en hemlig vink att följa honom ut i förstugan. Mrs Scot åtlydde signalen, dock utan någon synnerhg liflighet, och följde honw ut till trappan. Mrs Scot4, hviskade mr Gervoise, hyem är den nya arfvingen?4 Han är död, sir; det är barnet. tEn omyndig — en förmyndarkammarens pupill, förmodar jag. Mrs Scot, lyd en väns råd, betrygga er ställning — betrygga er ställning, hör ni det! Jag får tretti pund om året, sir; jeg vet det redan. 4Treiti pund om året för er långa och trogna fjenst!t I sådant fall måste jag medla mellan er båda, mrs Scot. I sådant fall skulle jag säkert inte få