Aftonbladet – 12 augusti 1865, sida 2

STOCKHOLM den 12 Aug. Hvad den väpnade freden kostar. IL Det är ett ganska betydelsefullt tidens tecken, att denna fråga, som hittills endast behandlats af statsekonomer och publicister, numera äfven börjat tillvinna sig statsmäns och regeringars allvarliga uppmärksamhet. : De ha vis-erligen ej, som de förra, endast med ledning af det sunda menniskoförnuftet och tidsmedvetandet, kommit till insigt af nödvändigheten att göra halt på den beträdda vägen. Det är helt enkelt la force des choses som tvingat dem att tänka på en återgång, för att undvika den statsbankruttens afgrund, som de redan kunna se gapa emot sig. Frågan om en afväpning har kommit på tal hos de makthafvande ej blott i det af sin arm ruinerade Österrike, utan äfven i Frankrike och utgiorde, som bekant, en af hufvudpunkterna i det af Napoleon på vanligt sätt som en förkännare utkastade kongressförslaget, hvars verklighet, ehuru officielt bestridd, dock fortfarande anses utan allt tvifvel. Då det likväl ej är synnerligen troligt att regeringarne, de må så mycket som helst tala och vexla noter om saken, när det gäller att skrida till handling, skola på verkligt allvar låta förmå sig till en dylik åtgärd, så stridande emot alla gamla goda traditioner, lärer väl lösningen af denna samtidens stora hjertfråga tillsvidare som hittills komma att uteslutande bero på den lefvande och energiska öfvertygelse hvarmed folkmeningen i densamma uttalar sig. Allt som tjenar att på ett klart och för alla fattligt sätt belysa den oerhörda, samhällets must och merg utsugande anakronism, som ligger i underhållet af en stor väpnad styrka under fredstid måste derföre anses välkommet, och det är af denna orsak vi ur en fransk tidning bär nedan äåtergifva en uppsats, som med sina få, men vältaliga siffror är egnadt att sprida ljus öfver det vigtiga ämnet. Tidningen yttrar: Diskussionen öfver budgeten är nu i det närmaste slutad i de europeiska parlamenterna. Om man jemför de sirskilda staternas finanser, så märker man, trots de många olikheter, som skattebördans fördelning, uppbördssättet och penningarnes användande framställa, vid första ögonkastet en gemensam punkt för alla budgeternn: öfverallt slår krigsministern under sig största delen af inkomsterna. Öfverallt framställas också yrkanden på en reduktion af dessa ofantliga armåer, som lägga oerhörda bördor på folkens skuldror. I Preugsen är, såsom man vet, militär-: organisationen den förnämsta orsaken tilll. den med hvarje år tilltagande missämjan mellan kammaren och ministeren. IFrankrike har oppositionen, om man undantager Thiers, varit nästan enhällig i att påyrka nedsättniog i den årskontingent, som regeringen envisas att bibehålla till ett antal af 100,000 man. Lyckligare har det österrikiska riksrådet varit, ty det har förmått utverka en temligen betydlig minskning i armåens numerär. Vi vilja här ej återkomma till diskussionerna i detta ämne; men måhända skall det ej vara utan intresse att betrakta frågan i dess helhet och visa, i hvilken grad den beväpnade fredens system hämmar utvecklingen af den allmänna rikedomen och. minskar befolkningarnes trefnad. Man skulle göra rig ett mycket oriliigt begrepp om staternas respektiva makt, om man skulle mäa den efter antalet af de trupper. som de underhålla i vanliga tider. I vära dagar medför en nation, som inlåter I sig i krig, såsom insats ej blott den armå, hon egde dagen förut, utan äfven alla sina industriella och kommerciella resurser, sina : förvärfvade rikedomar, hela sin befolkning samt den energi i nationalkänslan, som litvar denna. För fyra år sedan räknade Förenta Staternas armå knappt några tusen man, Ryssland deremot roar sig med att visal. verlden sina soldaters oerhördt stora antal; och likväl har den amerikanska republiken i det sista kriget utvecklat en kraft, hvartill det ryska kejsarriket ej skulle varaistånd. Schweiz har ej någon stående armå;. men minnena af Granson och Murten förtälja tillfyllest hvad det kan vänfa af sina medborgare, i fall en invasion skulle sätta dess sjelfständighet i fara. Dessa skäl, till hvilka man skulle kunna ! lägga många flera, bevisa, att underhållan! det af en talrik armå icke är oundgängligt ! för ett lands säkerhet; men det är långt ! ifrån att Europas regeringar äro benägna ! att rätta sig efter denna mening och att man ens i en aflägsen framtid kan se en ! skymt af någon inskränkning i deras rustningar. Låtom oss derföre försöka belysa ! de ekonomiska följderna af ett system, som ! i så låvg tid nedtyngt folken och hotar att t t 1 på obestämd tid förlängas. För att icke öfverlasta denna granskning med ett alltför stort avtal siffror, skola vi nästan uteslutande tala om stormakterna. Visserligen underhålla staterna f andra och tredje rangen likaledes ganska talrika armåer i förhållande till sin folkmängd och borttaga sålunda ett ansenligt antal armar från åkerbruket och industrien. Men detll skulle vara nästan omöjligt att finna säkra ! grundvalar för att noggrannt uppskatta den förlust, som de stående armåerna årligen tillfoga den europeiska produktionen: det är r derföre bättre att meddela exempel, som t ätta oss i stånd att uppskatta dess omfång, !t än att mångdubbla de statistiska dokumen-!1 terna, hvilka alla skulle vara ofullständiga och för öfrigt endast skulle erbjuda en ganska tvifvelaktig visshet. Stormakternas militära organisation hvilar AA