Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

tionerna hade gjort tilloppet af besökande i Malmö så stort, att banketten der måste erhålla en helt annan karakter, än förhållandet kunnat vara vid andra dylika tillfällen. Följden häraf åter blef ovilkorligen, att gästerna icke kunde komma tillsammans i ett samqväm, utan måste spridas i en massa olika lokaler, och följden deraf åter blef den, att festen icke kunde erhålla nägot andligt element, något som lyftade den öfver det simpla ätandet och drickandet, och der till och med det enskilda sällskap: liga umgänget försvårades genom trängseln och vanskligheten att träffa på vänner och bekanta. Måhända får jag stå temligen ensam med min åsigt, men jag tillåter mig dock att såsom min enskilda, oförgripliga mening uttala, att banketter, då de erhålla detta omfång, och den derifrän oskiljaktiga karakteren, äro föga uppbyggliga, och att, framförallt, man knappast kan anses berätligad, att för åstadkommandet af ett sådant resultat använda allmänna medel. Jag upprepar dock, att jag icke säger detta såsom ett klander mot Malmö och dess myndigheter. De kunde utan tvifvel icke handla annorlunda än de gjort; men deras erfarenhet kan tjena andra till ledning och varning. Till besökandes trefnad vid ett tillfälle sådant som detta bidrager i hög grad, att le blifva väl betjenade af de allmänna inrättningar och myn !igheter, med hvilka de behöfva komma i beröring och på de offentliga ställen de skola besöka. Främst i vigt står härvid kommunikationsanstalterna, här representerade af jernväg, ängbåtar, post och telegraf. Bland dessa tror jag utt man denna gång är skyldig jernvägen tacksamhet i främsta rummet. Ett och annat kan ännu erinras i afseende å trafikens ordnande på våra stambanor och jag torde vid tillfälle påpeka åtskilligt som jag under färder på stambanorna funnit förtjent att anmärkas; men rättvisan fordrar ock det erkännande, att uti allt som stått i samband med landtbruksmötet, trafiken varit sanska väl ordnad med afseende påallmänhetens beqvämlighet, och haudhafd på ett ganska förtjenstfullt sätt. Detinses lätt, att det fordras ganska mycken: omsorg och noggranhet att på enkel bana expediera en sådan mängd tåg, som vissa dagar härstädes varit i rörelse, och det vittnar om omsorg och punktlighet att allt afiupit lyckligt och väl. Mot ångoåtarne i Sundet har jag hört anmärkningar ölver, att de ej lemnat turoch returbiljetter till nårot nedsatt. pris mellan Köpenhamn och Malmö; men det är vifvet att då de i alla fall varit uppfyllda och behöflig konkurens saknats, de begagnat sig af tillfället att förtjena så mycket som möjligt. Hvad posten beträffar, så har den gått sin jemna gång, ien jag tillåter mig anmärka såsom en oefterrättlighet, att den postlåda i jernvägs-vestibulen, i hvilken ref skola nedläggas, som man önskar afsända med snälltägen, är placerad bakom ett par dörrar, som, då de äro uppslagna, elt och hållet dölja den. Har man en vång funnit den och lagt märke till den vunliga hänvisningen till Pvidstående anslag?, så har man deraf erfarit, att dennx läca afgår till Lund kl. 11,15 och återkommer 1. 4,307. Denna falska och missledande uppgift har qvarstätt under hela mötestiden, ill följd hvaraf mången icke vågat i lådan nedlägga sina bref, oaktadt banbetjeningens försäkningar att brefven verkligen skulle efordras med snälltågen. Det tyckes nu en gång för alla vara skrifvet i ödets bok, att våra breflådor skola vara oefterrättliga, så att man kanske icke bör vara för sträng i detta speciella fall. Eljest behöfde man I Malmö blott gå tvärs öfver Sundet för att i Köpenhamn lära sig huru inskrifterna m. m. på breflådan böra vara beskaffade för att blifva så tydliga att minsta barn, som kan läsa innantill, måste förstå hvad dermed menas. Hvad slutligen angår telegrafen så har den under en del af mötestiden på sätt och vis upphört att finnas till. Den blef nemigen så öfverhopad af depescher att det ill sist gick fortare att sända bref med snälltågen till och med ända till Stockholm. Saken förvärrades ytterligare genom linieaforott under tisdagsstormen. Telegrafen rådde naturligtvis icke för hvarken det ena eller det andra, men hvad telegrafstyrelsen r för var att den icke hade så mycken förtänksamhet, att den vid ett tillfälle som detta genom extratjenstemäns hitsändande wvägabragte natt-tjenst vid Malmö station. Jag har icke erfarit om tjenstemännen slutligen arbetade äfven om nätterna, men hvad ag vet är, att inga anordningar för sådant indamål voro på förhand vidtagna. För yfrigt måste det väcka någon förundran att Malmö, som för nävarande t. ex. är postvåtarnes afgångsoah ankomsthamn, icke natt-tjenst I allmänhet eger rum. UTRIKES FRA NKRIKNH