Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

?Det är detsamma hvar du gör af den, bara du skyndar dig!4 Beatrice såg sig om. Kring soffan, på hvilken modren låg, var ett omhänge med djupa veck. Beatrice sköt hastigt pannan under detta skyddande omhölje, strök sina små nedsotade händer utåt den fläckiga svarta klädningen och gick derpå och öppnade porten. Derutanför stod mr Gervoise, förnäm, artig, välvillig och leende — sjelfva hans glasögon hade ett mildt och godmodigt uttryck. ?Hur står det till, min älskling, och -hur mår din kära mamma?? frågade han och klappade Beatrices bruna hufvud. ?Väl, hoppas jag, inte sannt?? å Beatriee icke svarade, kände sig mr Gervoise icke lugnad förr än han trädde in i det lilla kabinettet, der han fann mrs Gordon sysselsatt med att långsamt resa sig upp för att mottaga honom. Min bästa mrs Gordon?, sade han i öm ton, Churu obeskedlig ni varit! Jag har sväfvat i den största ångest för er skull. Hvarför har ni inte skrifvit?? Mrs Gordon skakade på hufvudet. Hon hade icke skrifvit derför att hon icke hade haft någonting att skrifva om. Mr Gervoise satte sig ned på soffan bredvid henne, lutade sig förtroligt fram mot henne och såg henne rakt in i ögonen. Hur har ni mått?t frågade han, fattade på samma gång hennes hand och tryckte den med vänskaplig värma. Se så, berätta mig nu alltsammans. Jag kan märka att ni sörjt.? Jag har haft mina pröfningar?, svarade mrs Gordon med en viss köld, och jag har sökt att bära dem så godt jag förmått.? Med samma styrka som jag var vittne till för ett år tillbaka!? sade nr Gervoise