Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

storleken erinrande om Stockholms slott. Och ett slott har det äfven varit, ehuru nu endast återstå de vördnadsbjudande ruinerna af den kolossala praktbyggnad, som fordom hette Borgholms slott. Vid foten af slottshöjden och något nordligare ligger den täcka köpingen Borgholm, som knappt höjer sig öfver hafsytan. Den hårda ostliga brisen försvårade mycket landningen vid den nya bryggan i den klena hamnen, som visserligen skyddas af en nyuppförd vågbrytare; men som dock icke respekterades tillräckligt af de skummande och förtretade böljorna. Å den rymliga gästgifvaregården tick jag ett anständigt logis och började genast mina vandringar i denna för mig verkligen incognita terra. Denna köping är en ingalunda gammal anläggning, ty anläggaren, handlanden Söderström, som fortfarande är dess ordningsman, lefver ännu der och har haft den glädjen att se sin anläggning gå framåt, om ock ej med amerikansk snabbhet, så dock öfver förväntan. Han byggde första huset 1818. För nörvarande äro många vackra hus uppförda; der finnas skola, apotek och postkontor och närmare 800 invånare. Staden utmärker sig framför de flesta af fastlandets småstäder genom sitt stora torg, sina ovanligt breda gator och ett utseende af snygghet, som gör ett angenämt intryck. Ett väl ordnadt badhus iförening med det särdeles sunda klimatet har äfven samlat badgäster ända från hufvudstaden. — Köpiogen utskeppar månget är 30 till 40,000 tunnor spanmål och betydliga qvantiteter Ölands sten. Naturligtvis vänder sig touristens steg främst till den på en gång vackraste oeh märkvärdigaste punkten på ön: till slottsruinen. En nyanlagd gångväg leder först till den vackra kungsträdgården, en snart sagdt egenhändig anläggning af Carl X, som sjelf planterat flera af träden. Det är en herrlig gammal park och trädgård med de lummigaste löfhvalf och täckta gängar, och den friskaste, rikaste grönska. Oivan trädgården ligger Kungsgårdens vackra corps de logis, omgifvet af en stor, högt belägen park, kallad Lugnet?, äfven försedd med prydliga, särdeles väl underhållna täckta gångar, klippta löfhvalf och bersåer. Sedan vi slutligen öfverstigit en mur, började vandringen uppför den höjd, som krönes af ruinen. Denn: omgifves af väldiga bastioner och i en af dessa inträcde vi genom ett par portar ech flera långa, -höga jättehvalf i ett galleri utan tak, hva.s inre mur, bestående af en rad väldiga hvalfvågar i tre tager öfver hvarandra gjorde ett storartadt intryck. Inkomne på borggården, stannade vi att beundra de vackra proportionerna af det hela. Sloitet har varit tre våningar högt och alla fönsterraderna finnas ännu, utom på en sida, der slottet ej varit fullbordadt. Borggården är 175 fot lång och lika bred; hvarje sida har haft 2 portar, hvars rika stenbeklädnad nu är bortröfvad. Endast en enda, ingången till stora trappan, har blifvit räddad genom nuvarande landshöfdingen baron Sköldebrands åtgärd att stänga yttre ingången genom låsta portar. Denna bibehållna portal är dekorerad i en r.k och ädel stil, med fint huggen sten, men ena sidopelaren är äfven der bortstulen Den stora, temlig-n väl behållna trappan om 12 till 14 fots bredd, öfverträffar i dimensioner och beqvämlighet hvarje trappa i Stockholms slott, och leder ända upp i tredje våningen. — En trappa upp inträdde vi i slottskyrkan, som ännu kort före branden provisionelt begagnades af en församling i grannskapet; gående genom andra och tredje våningarne och lika stor som mången landtkyrka, upptar den likväl endast 5 fönsters längd af slottets ena sida. Man kan deraf föreställa sig storleken af det hela. Nästan alla rummen i bottenvåningen -äro-hvälfda ; de stora runda tornens yttermurar äro fullkomligt bibehållna och ifrån tredje våningen i ett af dem, hvars diameter är 84 fot, var utsigten verkligen herrlig öfver Kalmar sund, med staden af samma namn i fonden. Det var här som hertig Karl Gustaf af PhalzZweibräcken drack om med Paul Wirtz och några få andra ungdomsvänner, och uppgjorde de stora framtidsplaner, han säsom konung så hjeltemodigt utförde några år sednare. Säkert anade han ej då att den praktfulla byggnaden med sina ofantliga murar så snart skulle, som en sorglig ruin, för kommande slägten vittna om all jordisk prakts förgänglighet. Ännu 1805 funnos många rum beboeliga och försedda med gamla kronor i taken. En vaktmästare med familj. bodde i några af Carl X inredda rum i det gamla slottet, som ligger straxt utom ena sidan af det af Carl X och Carl XI fullbordade nya slottet. Natten emot den 14 Okt. 1806 upplystes plötsligen hela Kalmar sund och Öland af ett klart sken: det var Ölands perla, det herrliga slottet, som stod i lågor. Med förfäran skådade Kalmar-stads invånare den hemska katastrofen. Hvad brännbart fanns, förtärdes af lågorna, men: nästan alla hvalf förblefvo helbregda, Numera synes ej en enda sotig fläck på murarne; tidens hand har utplånat dem alla. Sorgligare är att menniskornas rofgirighet ända -till det sista decenniet plundrat allt hvad som egde värde. Ej en enda fönstergesims eller ett fönsterfoder finnes fullständigt qvar. Ett rykte rörande denna slottsbrand har spridt sig både öfver Öland och det öfriga riket, och nästan öfvergått till folktro; den har kastat Herostratsbeskyllningen på en svensk ädling. Det var, heter det, d. v. arrendatorn af Borgholms Kungsgård, f. d. ryttmästaren Axel Adlersparre, som låtit