Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

FJERDE KAPITLET. Mr Gervoise hade en så häftig längtan att skaffa mrs Gordon en god och solid inackordering, att han redan den följande morgonen infann sig i hennes hus. Han kom, åtföljd af en gosse om fjorton år, som han hade brådtom att få presentera för Beatrice; men Beatrice var på nedra botten med en skurmadam, som mrs Gordon bade skickat efter, emedan huset tarfvade en grundlig rengöring, och som hon icke var något så synnerligt lydigt barn, kunde hvarken hennes mors befallningar eller böner förmå henne att lemna denna tillflyktsort. Hon upprepade ännu en gång att hon afskydde mr Gerirvoise, och i denna förklaring var hon nog god att äfven innesluta hans son Gilbert. Mrs Gordon lemnade henne i högsta förbittring och gick tillbaka till mr Gervoise, inför hvilken hon ursäktade sig sågod: hon kunde. Men ett mera envist och styfsint barn finns inte på jorden4, sade hon; Soch i det afseendet liknar hon fullkomligt sin salig far. : SOm berget inte vill gå till Mahomet, så fer väl Mahomet gå till bergetX, svarade mr Gervoise helt muntert. Gilbert, gå ned i köket och gör bekantskap med den der gensträfviga unga damen. — Denne är min franska sont, tillade han och nickade åt mrs Gordon, som nickade tillbaka till svar. Mr Gervoise var en fransman från det svala, gröna Normandiet, som ligger midt emot England, hvilket det eröfrade för åttahundra år sedan, med hvilket det i lång tid var förenadt och med-hvilket det ännu har åtskilliga likheter. Kort efter sin första hustrus död lemnade mr Gervoise Frank