Aftonbladet – 9 augusti 1865, sida 3

Svenska segelsällsekapets årshögtid. Midt upp i alla de beskrifningar om festligheter till lands, till hvilka vära tiduingskorrespondenter under de sednast förflutna dagarne hemtat så rika materialier på den stora sskånska slätten, torde för omvexlingens skwll beskrifningen om en fest till sjos med ekklärering, musik oc allt, som tillhör de förrea, icke sakna intresse. Jag ni dgas såsomi skildrare emellertid förutskicka den annmärkningen, att om jag ej är synnerligt invvigd i konsten att beskrifva fester till landds och föga förstår mig på den riktigt subtila salongskonversationen, så tager jag mig ändå sämre ut till sjös och är ännu mindre bevandrad i konversationen ombord?, der man talar styrbordsoch babordsvis? om låringar, barduner och halsar?, och sjömannen blir hänryckt i ?en smäcker skuta? samt gläds när orkestern, Nordan och Sunnan, Östan och Vestan, blåser så att det hviner om hans sköna. Uti denna okunnighet i sjömansspråkets terminologi tillåter jag mig att söka en ursäkt för de ?bockar?, hvartill jag sannolikt kommer att göra mig skyldig både akteroch för-ut? på segelsällskapets bal. Men, en präktig bal var det. Man dansade der om i en salong, större än Hvita hafvet? på silottet. Man begagnade hela Kanholmsfjärdden, och lite till: Musiken blåste friskt diagen i ända, och dansörerna voro icke parrfymerade eleganter, som gäepande förde: sina damer i fransäsen, utan djerfva män,, som med kraftig arm och muntert sinne? svängde om med sina smäckra skutor, så dett var en lust att vara med. En dylik festlighet hos oss erbjuder icke samma lysande skådespel, som fordom en regalta i Venedig, hvarunder dess mäktige doge vigde sig med Adriatiska hafvet, och den rike nobilens förnäma gondoligrer, den enda gången i sitt lif, förnedrade sig ända derhän att täfla med lagunernas fattiga fiskare om dagens högsta pris, en åra a! guld. Icke heller kan en kappsegling hos oss mäta sig med en dylik vid ön Wight, i antalet af täflande, båtarnes dyrbarhet eller mångfalden af olika konstruktioner derpå, oberäknadt de tusende vadhållare, hvilka, med seamma lugn som vi förlora ett öre, sätta en hel förmögenhet på spel för kapriserna hos en bräcklig spån, en ostadig vind eller em trolös våg. Men det oaktad har en dylik: expedition till och en pris segling på Kianholmsfjärden, åtminstone fö! oss, företräde framför både Venedigs lysande regatta och en kappsegling utanför Wight ty så rika occh omvexlande naturscenerier som man fårr skåda på färden ut till vå skärgård, toorde mean förgäfves söka vi Venedig elle:r omkring den engelska ön, oci derjemte gifiva våra kappseglare, i konste; rt TETEEADOOEEEEA TSARENS EEE