An ——— L— — — — — ATT VARA ELLER ICKE VARA. SKIZZ AF SYLVIA. (Slut från gårdagsbl.) Min herre är, eller tänker måhända ingå i något af verken? frå ade derpå signaturen Ö. och gaf samtalet en annan vändning, samt antog en mindre melankolisk attityd. Nej, det ämnar jag icke, svarade Wollert, betydligt smickrad att någon kunde tro det han för det minsta tagit kameralen. Men då signaturen fortfor att se frågande ut, tillade han: CJag har en liten förmögenhet och ämnar tillsvidare lefva på mina räntor. Skaldekonsten idkar jag blott för mitt eget nöje. Glöm icke andras, utbrast signaturen O. förbindligt. Glöm icke andras. Men låt oss dricka ett glas med hvarandra. Glasen klingade. Nu nalkades en ung dam pianot. Hon sjöng en liten högst melankolisk visa. Och härpå följde sex andra i de sorgligaste molltoner. Sällskapet suckade och sjönk i de svårmodigaste grubblerier, hvarunder Wollert tänkte på fru Nanny Hallman. Blott småningom repade sig gästerna ur den dystra sinnesstämning, hvari sången försatt dem. Corinnas svåger herr N. nalkades nu Woilert och bad att få trycka honom, visande dervid tvenne gula tänder, i det han 5 Ö em samt