Aftonbladet – 7 augusti 1865, sida 3

Måhända för sent! Uti flera allmänna tidaingar har man an träffat följande annons: Betydligt nedsatta hamnumgålder i Malmö. Från och med den 1 nästkommande Au gusti kommer den nya hamntaxan, uppta gande betydligt nedsatta afgifter, att tilläm pas. Malmö i Juli 1865. Direktionen? Då man har sig bekant, att Landskrona— Helsingborgsbanorna blifvit öppnade för tra. tiken den sista Juli och der:genom det inre af landet lyckligtvis kommit i beröring med sjöhamnar, utan att som förr uteslutande vara beroende af de, trafiken förqväfvande umgälderna i Malmö, kan man icke ncka till att, dä någon nedsättning i dessa umgälder vidtagiws först dagen efter förberörde jernbanors öppnande, bamndirektionen i Malmö stått på sig i det sista. Det är icke allom bekant att, ehuru med betydlig upp offring för staten, en reglering af tolagen egt rum, qvarstår likväl under benämning af hamnumgälder, tillkomna till följd af sjöstädernas derom gjorda lika framställningar, en betydlig tunga för trafiken och att dessa afgifter icke i de olika städerna utcå till samma belopp eller äro upprättade efter samma grunder. Det är af denna anledning som vissa hamnar endast anlöpas då de icke kunna undvikas, och först när rörelsen drager sig ifrån en sådan ort, öppnas ögonen och man blir betänkt på att göra eftergifter, måhända för sent. Det var ett stort förbiseende att leda statens stambana till en sjöhamn, betungad med så dryga afgifter, som i Malmö, och allmänna trafiken stannar således i förbindelse hos alla dem som medverkat till denna olägenhets afhjelpande genom bibanorna tili Helsingborg, Landskrona och Ystad. Måhända anse våra läsare saken af mindre betydenhet och att i Malmö en dast upptagits skäliga aftgifter, som hvarken betunvat eller hindrat sjötrafiken. Må det då tillåtas oss nämna, att åtskilligt styckegods blifvit landsatt i Ystad och på hjuldon forsladt till Malmö å de icke öfverdrifvet goda vägarne. Från Landskrona sockerfabrik har icke kunnat annat än i trängande undantagsfall försändas socker till Malmö sjövägen, emedan hamnumgälderna å denna vara uppgingo till ungefär samma belopp som vanlig forlön landvägen. Detta torde vara tillfylle-tgörande angående afgifterna för varor. Sjellfva fartygen behandlades lika skoningslöst; exempelvis må nämnas att ett mindre ångfartyg, som underhöll komunikationen mellan Malmö och Köpenhamn och till trafikens båtnad stundom gjorde tvenne turer dagligen, erlade under Juni månad 1864 1007 rdr såsom umgälder i Malmö. Detta belopp var sannolikt större än rederiets behållning å hela seglationstiden, ty iogen kommunikationsanstalt kan uthärda dylika omkostnader blott för att få gå fram. Dessa angelägenheter torde vara förijenta af någon uppmärksamhet. Alla märka med bekymmer att svenska sjöfarten förtvinar, men ingen vill se till att den varder befriad från orimliga onera — åtminstone icke hr eivilministern! —LLr——