Aftonbladet – 7 augusti 1865, sida 3

EKONOMISKT. Huru ofta hör man icke upprepas besky!l ningar för en oefterrättlig slösaktighet, son Iskulle såsom nationalfel i så hög grad vid låda svenska folket, att det icke lönar mö dan söka bereda våra landsmän tillfälle at i någon mån lindra lefnadskostnaderna, åt minstone såtillvida, att icke den sträf samme arbetaren hade att kämpa en svå kamp för sin blotta utkomst; dessa beskyll ningar upprepas och begagnas så gerna så som motiver för bibehållandet af en, för kon sumenterna betungande tull-lagstiftning, mer om det kan ådagaläggas, att sparsamhets andan gör sig gällande och att benägenhe ten att lefva öfver sina tillgångar är i syn ! art aftagande, så borde man jemväl kunn medgifva, att af de föreslagna lindringarne i åtskilliga tullsatser ökade besparingar skull uppkomma, hvilka bidrogo att förbättra de stora flertalets ekonomiska ställning. Man torde icke kunna förneka att våre bankinrättningar kraftigt medverka till ka pitaliseringsarbetet, derigenom, att de emot taga dels besparingar, för små att kunna ingå i något industrielt företag, dels till. fälligtvis ledigt penningkapital, som egaren önskar hafva så placeradt att det efter den aftalade uppsägningstidens förlopp ofelbart kan påräknas. Ensamt denna punktlighet utgör en betydlig räntebesparing för allmänna rörelsen, ty något hvar torde kunna erinra sig, huruledes man fordom, då man emotsåg en större utgift, nödgades, i anseende till ovissheten att utbekomma uppsagdt penningkapital, bereda sig på att erhålla flerdubbla beloppet i jemförelse med den stundande utgiften. Det kan knappt beskrifvas hvilken oro, hvilka extra kostnader, som städse voro förknippade med verkställandet af en större Iöpeskillingsliqvid eller annan maktpåliggande affär. Man beredde sig derpå genom att skrinlägga successive inflytande penningbelopp, hvaremot dessa nu för tiden i närmaste bankafdelning successive förvandlas till depositionsbevis, hvilka uppsägas att förfalla samtidigt med den större förestående liqviden. På enahanda sätt kan man förlara vid hvarje öfverflyttning af kapital från en placering till en annan. När bankväsendet blifver fullkomligt utveckladt, skall man finna besynnerligt att någon förräntar tillfälligtvis lediga penningar annorledes än genom en bank, och när ticklån, borg.nsförbindelser och ennat penningtrassel man och man emellan helt och hållet upphöra, skall man finna trefnaden ökad ijemnbredd med välståndet. Vi återgifva här några siffror från bankinrättnirgarne i hufvudstaden för första halfåret af innevarande år: Rikets Ständers bank. A depositionsräkning den 1 Jan. 1865 innestående some. rdr 1,734,700. under hal 5 INSatte...s ses reses ser serrrna 2,132.800. rdr 3,867,500. d:o d:o uttagne , 1.110,400. Innestående den 30 Juni rmt 2,757,100. N Stockholms Enskilda bank. Å depasitionsräkning den 1 Jan. 1865 innestående ....s0sn ses rdr 6;794,400. under 1:a halfåret 1865 äro insatte ,, 4,945,400. rdr 11,739.800. d:o d:o nttagne . 4,671,100. Saldo den 1 Juli 1865 rmt 7,068,700. Rörelsen under 1:a halfåret 1865 å Stockholms Sparbanker. Stockholms stads: Insättningar rdr 633,540: — Uttagningar . 510.603: 87.öfvyerskott 122,936: 13. Stockholms läns: Insättningar ,, 160,902: 23. Uttagningar ,, 102.95 57,948: 68. Ofverskott tillsammans rmt 180.884: 81. ikets ständers bank ............ rmt 1,022,400 — ( Stockholms Enskilda bank mera insatt än uttaget... .. , 274.300 — Summa tillväxt rmt 1,477,584: 81. Häraf synes att i hufvudstadens bankinättningar tillväxten på depositionsräkningen under 6 månader utgjort nära en och en half million riksdaler. Detta ense vi ganska beecknande för besparingsandan hos allmäneten, och äfven om detta betydliga beopp icke uteslutande består at besparadt kapital, så är deremot ej denna utväg len enda eller ens den betydligaste på vilken allmänheten kapitali erar. Nekas san icke, att så länge bankernas depositionsräkningar under lugna tider förökas, är sålant ett bevis derpå att den stora allmäneten icke förbrukar mer än deu förvärfvar.