Aftonbladet – 5 augusti 1865, sida 2

framträdde denne midt i kretsen; en af de närvarande utbragte efter ett kort tal ett lefve för den celebre främlingen, som dock visat sig så förtrolig med vårt land, dess folk, litteratur och institutioner, hvarefter Hell dig du höga Nord? uppstämdes. Barfod svarade med några vältaliga, energiska ord. Styckadt och rånadt, som hans land var, kunde det för mången synas, som om Nordens enhet icke egde rätt att hädanef ter kallas en framtidsta ke. Barfod såg saken i en annan dager, Det är visst möjligt?, sade han, att jag icke med mina lekomliga ögon får skåda enheten genomförd, men den är dock en oförgänglig sanning; jag har sett den med mitt inre öga, då den för länge, länge sedan gick upp för min ande.? Här anknöt talaren några slående anmärkningar om de natiunella olikheterna i de tre nordiska folkstammarnes lynne, och berättade, för att konstatera att dock en likhet finnes, som gör dem alla till en stam. en anekdot, hvilken vi erinra oss hatva läst i Barfods bekanta bok I Dalarne?. I Stock. holm satt han en gång och glammade med ett barn, en flicka vid 9 år. Kan du säge mig, hvad språk jag talar? Är det tyska franska, engelska e.? ?Kaors du talar j: svenska?, utbrast flickan förvånad. Barfoc slutade med att föreslå ett lefve fur de tre män, som i hvardera af de nordiska riken: syntes honom framstå såsom de förnämstt bärarne af enhetstauken, Carl Ploug i Kö penhamn, Georg Krogh i Kristiania och Aug. Sohlman i Stockholm. Sedan ännu någr: sånger blifvit afsjungna, skildes man åt, tro ligen å ömse sidor med ett godt intryck a denna lilla skandinaviska episod i Höganäs EE