Aftonbladet – 5 augusti 1865, sida 2

Derför vände vi genast om, för att uppriktigt fråga hvad som gick åt dig.4 Men, kära Emerentia, icke vet jag utaf något hån.4 Vi äro icke komna för att låta föra oss bakom ljuset. Nej, Emilia lilla, detta går sannerligen icke an, utan det är nu vår mening att tala fullkomligt uppriktigt med ig.4 Emerentia ssakade beslutsamt på kedjan, hvari den oundgängliga valerien bängde på armen. Ja, vi skola tala uppriktigt med dig, sade Konkordia och såg ändå beslutsammare ut. Men om I det gören, så springer jag min vägt, utropade jag förtviflad. CSpringa sin väg! Har man väl någonsin hört en så exelterad toka!4 4Ja, ni hålla icke af mig och tala ständigt kärlekslöst. Hvartenda litet fel blir mönstradt och betraktadt genom ovänlighetens förstoringsglas. Jag är trött vid allt detta.5 Det är verkligen rysligt att höra sådana beskyllningar, ropade båda. Ni har rätt uti att Georg kunnat välja en förståndigare maka, men ingen hade kunnat älska honom högre än jag, och för min kärleks skull öfverser han med mina fel. Jag önskar äfven ni kunde göra det samma. 4Det är af ren välmening vi talat uppriktigt med dig, sade Emerentia och säg någorlunda bevekt ut. Kom, Emerentia. 1 en lugnare stund skola vi tala uppriktigt med Emilia, men icke nu4, inföll Konkordia. Derpå togo de hastigt afsked. Och krämen smakade icke Georg. Usch, hvad den är surX, grinade han. Jag sväljde mina tårar och undrade hvar ifrån den lilla disharmonien kommit emellar Georg och mig. 4Jag mötte gystrarne på gatan och bjöd