Aftonbladet – 4 augusti 1865, sida 3

provinsen Constantineh i Algier, der det hvimi lar af lejon. Om man föreställer sig denji sensation eom uppstår i Europa då ett enda 1 lejon slipper ur sin bur, så kan man lättj fatta den lättnad, som folket i Batnas om-: gifning kände då på en enda natt, den 211: Mars detta år, fyra lejon fälldes. t Vid foten af det stora berget La Chailla, ( 27 eller 28 mil öster ut från Batna finnas ofantliga skogar af ständigt grönskande j!l ekar, aleppo-furar, enträd och pistacier, som tjena lejonet till skydd. Lejonen lemna , dessa skogar sällan på annan tid än omljs t i s j : natten, och de följa då de mångfaldiga stigar som genomkorsa skogarne i alla riktningar. . En arab, som hade gått ut för att hugga ll; ved, följde obetänksamt en af dessa stigar, då han plötsligt mötte ett ofantligt stort tejon. Djuret, som blef lika öfverraskadt, reste sin man och ulstötte sitt väldiga rytande, under det araben, som fruktade blifva anfallen, svängde sin yxa mot lejonet, som deraf endast blef mera uppretadt. Lejonet närmade sig, och utom sig af skräck, riktade araben ett fruktansvärdt hugg mot djurets hufvud. Yxans skarpa egg trängde djupt in i detsamma, men deraf följde! blott en lindrig bedöfning, som ej hindrade I4 djuret att i nästa ögonblick kasta sig öfver ! och med sine väld:ga käkar tilldela arabens ett förfärligt bett i låret. Den olyckliges. förfärliga jämmMerskri, som ef ekot förtplantades från klippa till: klippa, tycktes in-f, gifva lejonet den föreställning att det: var!.: omgifvet af flera fiender; ty djuret släppte: I sitt byte och flydde med väldiga sprängda in i skogen. Den olycklige araben begog t nade sig af tillfället, och trots smärlorna i det djupa såret, klättrade han med öfver-l, mensklig styrka upp i ett träd. Lejonet: kom snart tillbaka, och utsträckte sig mak-! ligt under trädet, bevakande det undan-. sluppna offret. Hallannan timma förgick,: innan duarernas befolkning erfor arabens. farå, och ilade: till hans bjdlp.:. 50—60 ara, ber, alla väpnade med gevär och yata-: ghaner, gjorde hult omkring 100 steg frånt, det träd der den arme araben knappt flän-ja gre förmådde hålla sig fast; De ropadet, att han skulle fatta mod, att han snart skulle 4 beffias.. Bländ dessa var en berömd snabb-14 löpare, en broder til: sheikhen Belale. HAflossen nu alla edra skott på en gång?, i! sede han. Lejonet skall då snart öfver-li gilva trädet för att angripaer. Jag skall då skynda upp i trädet, och då kan jag understödja den sårade, tills han kan blrkt förd i säkerhet.? Man följde rådet. E.: mängd skott aflossades. . Lejonet, som endast blitvit säåradt, kastade sig på angriparne, hvilka med en så utomordentlig snabbhet flydde, att djuret ej kunde uppnå någon af dem. Trövt af angreppet vände lejonet tillbaka under trädet dit sheikhens broder behändigt hade uvppklättrat och höll den sårade i sina armar. Araberna återvände sedan de laddat sina gevär, och med fast föresats att göra slut på saken. Pe slöio en kedja och värmade sig på 50 steg lejonet, och på ett af den äldste gitvet tecken aflossade de gevären,j flyende på nytt, förföljda af det ursinnigt! uppretade lejonet. Saabblöparen begagnade nu tillfället. gled ned ur trädet med den sårade mannen på sin, rygg, och flydde undan med honom. Tejonet; som hade sett hvarje hans rörelse, var åter i begrepp ait tega sitt byte, då offrets två bröder, som hade varit så kloka, att spara sitt krut, för att kunna betäcka flykten, aflossade sina gevär på djuret, som denna gång, svärt såradt, störtade, men reste ig plötsligt. En af bröderna stack nu sin yataghan idjurets buk. Lejonet vände sig om emot honom och med ett slag af ein väldiga ram och ett truktensvärdt bett dödede honom på stället. Araberna läto den döde ligga och bragte den sårade till duaren, der hun efter att ia omfamnat hustru och barn snart drog sin sista suck. Den öfverlefvande af de tre bröderna svor nu vid sin broders iik, att han antingen skulle döda lejonet, eller sjelf dödas. Efter att ha anförtrodt sina egna och brödernas barn i sheikhens vård, aftog han alla sina kläder, försedde sig med två gevär och en pistol, samt förbjöd alla följa honom. Då han kom till stället, der striden nyss stått, sägs lejonet ligga på omkring 10 steg! från liket nära en läg ekskog. an: fick närma sig lejonet på 20 steg, utan att det lätsade märka honom. Han sigtade mellan hufvudet och bogen. I det han fyrade afj nådde lejonet i två väldiga språng sin an l. gripare, som med lugn hällning stack pipan af sitt andra gevär i örat på lejonet, hvars hjerna sprängdes af skottet. Naturligtvis blef secraren, efter att ha mottagit allas högröstade lyckönskningar, i triumf förd till sin duar. Denna tragiska episod föranleder mrt Chassaing alt anmärka, att om den förstaj araben, som oväntadt mötte lejonet, ieket hade genom sina rörelser med yxån uppretat lejonet, utan förhållit sig alldeles lugat, så skulle lejonet tagit till flykten, el-F ler åtminstone låtit honom gå. n Då araberna göra ett täg mot de stora rofdjuren, är det vanligt att en eller flera araber dödas, eller fvärt lemlästas: Militärmyndigheterna göra derföre allt sitt ill för att hmdra dylika iagter.. För, persover så oerfarna i krigskonsten, och så Mlac be-j väpnade som arabernå, är det alltid ett förtvitladt spel och ett: missbruk af. modet attt om dagen företaga en strity som de erfarnaste anse lätt utförbar Om natten. Mr Chassaing uttalar derföre med tillfredsställelse, att både europeerna och-araberna alit i mer antaga hans nattliga jägtmetod och han tror alt den skall bli allmäng, då åren och ansträngningarne bringa honom att draga Isig tillbaka. : i Med visshet kan man antaga, säger han, att många naturforskare fom studerat lejo net, blott känna det i fånget tillstånd... Om I de, såsom han, kände lej.net i dess vilda tillstånd, så skulle deras omdömen ofta bli annorlunda. Visst är ett lejonet vida oftare langriper af instinkt, än af nödvändighet. Blod berusar lejonet... Man skall se det omoifvet af sina After! Det nuttrveker då sin