Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 3

a; Adelskölds högsta ledning. Helsingsborass banan under intendenten Frykholms. Ara betschefer mafva varit på den förra löjtnant Ekströmer, på den sednsre ingeniören Frosell. Ett ganska betydligt ental framstående personer voro närvarande vid festligheterna, men mitt bref har redan blifvit för långt för att jag skulle trötta med deras upp, t , ; I räknande. ) mn nns rna t I r 4 UTRIKES FRANKRIKE. Tidninger Patrie redogör för de festligheter, som tilstunda i Cherbourg och Brest. Den engelsia eskadern under konteramiral Dacres befil kommer att bestå af sex panI sarskepp, 3 fregatter och en ångkorvett och skall den 12 dennes samlas i Plymouth. Den ) 14 skall den inträffa i Cherbourg, der den mottages af marinministern markis de Chasseloup-Laubat, som skall befinna sig ombord på ångkorvetten Reine Hortense, samt af oceanens flottdivision under befäl afkonteramiralen baron de Ja Ronciere Le Nourey. Maiinministern kommer att aflägga ett besök hos amiralitetslo:derna, hvilket af dem genast besvaras. Följande dagen, den 15, skola de båd eskadrarne företaga stora manövrer på redden till firande af Napoleonsdagen. På aftonen bli staden, fästena och alla krigsskeppen illuminerade, och på hamvdammen afbrännes ett fyrverkeri. Den 16 skola amiralitetslordern2, amiralen och officerarne på den engelska eskadern bese arsexalen och marinetablissementerna, der de mottagas af sjöprefekten, viceamiral Dupouy. Den 17 lemnar engelska eskadern Cherbovrg och begifver sig, åtföljd af ångkarvetten Reine Hortense, till Brest, der den mottages af evolutionseskadern under heläl af viceamiralen grefve Bouet-Villaumez. Festligheterna i Brest komma att räcka i tre dagar. ML TYSKLAND. Underrättselserna från Wien och Berlin antyda fortiflarande att en afgörande kris är i antågande, som skall bli af betydelse ej blott för sllesvig-holsteinska frågan, utan ock för Össtersikes och Preussevs förbål lande såsom europeiska stormakter. Om I utgången af en sådan kris äro likväl åsigterna högst olika. Medan Augsb. -AUg. Zeit. beständt förutsäger att Österrike skall i krypa till korset för Preussen, innehåller deremet Gm. Corresp. en artikel, hvari hela skulden välras på Preussen, och meningen dermed kan ej vara någon annan än att Bismarcks politik är på väg att framkalla en öppen brytning. Samma osäkerhet visar sig också i de yttre förhållandena, då det å ena sidan heter att hr v. Halbhuber protesterat mot Preussens sätt att gå tillräga i herigdömena, och å den andra utt han fått befallning att upprätthälla de båda stormakternas lagliga myndighet. Ett sådant tillstånd kan påtagligen icke fortfara länge, och det kan ej bli fråga om någon provisorisk öfverenskommelse om enstaka punkter. Wsterrike och Preussen måste nu atingen oiäterkalle!igen sluta sig tillsammans eller ätskiljas iör alltid. Hvilketdera som sker, så bir det åtminstone slut på den hittills: rådarde osäkerheten, som ej blott varit en tung börda för alla i saken intresseradea, utan ock hindrat hvarje inblandning ifrån andra makter. Appellatiionsdomstolen i Köln har stadfåstat första instansens utslag, som förklarade festaomitens upplösning för olaglig. ITALIEN. . Som natmrligt var, har konungariket Italiens erkänmande af spanska regeringen väckt en bitter harm i det papistiska lägret, och 7 Correspentdance de Rome?, den organ som ce franska, belgiska och spanska legitimirna underhålla i Rom, profeterar en förfärlg revolution. Konungariket Italiens erkännande, säger bladet, ekall förbereda Portugals och Spaniens förening under en annan dynasti. Drottningen bör ej glömma, alt revolutionsmännen handla logiskt; de skola behandla henne på samma sätt som hon behandlat Pius IX.7 SPANIEN. I Sevilla har pastorn vid en af hufvudkyrkorna blifvit ställd inför rätta. Han hade nemligen på predikstolen förbannat de liberala, Italiens erkännande, pressen, jernbanorna och teicegrotledningen, och derigenom framkallat en så häftig vppståndelse i kyrkan, stt en formlig strid uppstod mellan stolen och dem som ville försvara honom; mänga mantilj.r blefvo sönderrifna och många blänader uppstodo, till dess polisen och gendarmerna lade sig emellan och togo presten från prediksstolen. En dylik predikan hölls den 25 Juli i San Iidefonsokyrkan i Madrid, men der behöfde polisen ej blanda sig i saken, emedan åhörarne i massa lemmade kyrkan. NORD-AMERIKA. Oupphör:ligt ingå nya underrättelser om negrernas sorgliga ställning. Som de icke lävgre ha några herrar, som föda dem, samt i allmänhet äro i saknad af arbete eller resurser, omkomma de i hundratal i söderns skogar af hunger och elände. Dödl.gheten bland dem är så förekräcklig, att nägra af landets tidningar helt kallt säga, att trägan om negrirnas framtid måhända kommer att lösas genom racens utslocknande. Presidenten är så öfverlupen af göromål, att han änvnu icke haft tid att taga itu med denna kinkiga friga. George Sand om Julius Cesar och hans biografer. I hela verldshistorien gifves ingen högre triumf för det evigt sanna, än att till och med den mest skriande orätt sker i dess namn. Det bruiala våldet må emellanåt råda, men det känner dock alltid ett behot att åberopa rättvisan, sjelfva ogudaktigheten dem som ville köra ned honom frän predikssöker omgifva sig med ett sken af berättigande och hyllar sålunda mot sin vilja den