Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 2

tyckte att Emerentia lade väl mycken vigt på ordet Svarit. Nu kom deras nätta husjungfru in med tebrickan. Kopparne skramlade helt inbjudande och drycken med det färska brödet smakade oss förträffligt. Emellertid var timman inne för vår teatergång. Man gaf Ernani. Alla platser voro upptagna och salongen erbjöd en festlig anblick. Mina svägerskor delade sin uppmärksamhet mellan scenen och den kungliga logen. De kände noga till hofmarskalkinnan A., grefvinnan B och hoffröknarne C. D:s alla husliga och familjeförhållanden. Umgås ni med dem?4 frågade jag slutligen. Nej, min lilla vän; det var en kuriös fråga. tJag tänkte så, efter ni så noga känner till dem.? ecMan kan väl tala om folk, utan att personligen känna dem. Ja, det medger jag. Min lilla landtbo har emellanåt ganska egna ideförbindelser4, sade Emerentia och klappade mig på armen. Med den stora sångerskans sista bortdöende och hjertslitande XErnani i mi: a öron, vandrade jag öfver torget vid Georgs arm. Ack, att Ernani skulle dös, suckade jag helt vemodsfullt gripen. Din fantasi, Emilia lilla, är verkligen mycket lifligt, sade Emerentia, och jag såg vid gasskenet hennes ironiska min. Ja, Gud vare lof att min hilla hustru cke är förstenad, att hennes hjerta är öpvet for hvarje intryckt, sade Georg och og hjertligt emot mig. Nå, hvad tyckte du om fiolspelaren, som ippträdde melian akterna?? frägade Koncortia. Forts.)