Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 2

tyckte i denna stund, att jag kunde bli s tålig som Job, blott Georg alltid ville h ögonen öppna för mina förtjenster, me vara stockblind för mina fei. För öfrigt tröstade jag mig dermed at mina svägerskor ej bodde hos oss och at jag således icke vore underkastad en dag lig sammanvaro, då deras bristande sympat lätt kunnat väcka obehag. Med något gladare tankar återvände jag till dem. Men det oaktadt försvann alto nen ganska långsamt, och jag kände e verklig lättnad, då Emerentia och Konkor dia, liksom lifvade af en gemensam ide fattade sina arbetsetuier, skramlade med di många stålsaker, som förvarades i dem, oci önskade godnatt. Detta var den första natt jag sof und eget tak. Men min sömn var icke rät god, och ofta spratt jag fill. Vakand tänkte jag på mina svägerskor och dröm mande såg jag mina svägerskor. Har du lust att gå på operan? frågade Georg, följande eftermiddag, efter en all stillhet tillbringad, oändligt treflig dag Det skall bli riktigt roligt. Jag har ju aldrig hört någon opera och gläder mig som ett barn åt detta nöje. Tag då på dig. En passant hemta yvi systrarne och dricka t hos dem, innan vi gå.s På en minut var jag klädd. Mina svägerskor hade trenne de allra sötaste rum. Det är Georg, som försett oss med alla dessa öfverflödssaker, sade Emerentia och olickade med stolthet på sin bror. Han har för oss alltid varit till stor glädje.: eDet tror jag nog, svarade jag, men