Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 2

mig omkring. Mitt nedstämda lynne gjorde helt säkert att jag fann utsigten mindre vacker. ?Man hör så mycket om denna stads vackra läge, att fantasien skapar något änd skönare än verkligheten. I min väntan ä jag något bedragen, det tillstår jag.? En sådan brist på smak?, utropade Konkordia och slog händerna samman. Min lilla vän, jag tår uppriktigt be dig, atticke göra denna anmärkning till någon annan än oss. Och hvarföre icke?? Åh man skulle tro att du affekteradeen viss originalit i dina omdömen, eller också att du vore en liten stupid landfflicka, utan den ringaste smak. Tänk hvad Georg skulle säga om han hört ditt omdöme. Jag tror redan han hört mig säga så, men jag vill verkligen bli försigtigare och mera akta på hvad jag säger. Ja, gör det, min söta, sade Konkordia med vänligare min. tKom, Emilias, ropade Georg, så vill jag visa dig vår mors porträtt, som hänger öfver mitt skrifbord. Helt glad följde jag denna kallelse, men mina svägerskor stannade qvar och samspråkade helt sakta med hvarandra. Då vi hunnit in i ett litet blårlädt kabinett och jag var tillräckligt längt ifrån dem, för att ej höras, hviskade jag: Dina systrar tycka icke om mig. Jag vinner nog aldrig deras vänskap. tFrukta icke. De måste hälla dig kär, när de närmare lära att känna dig. Tror du? tCVar öfvertygad härom. Och ännu en sak, min älskade, haf fördrag med deras små egenheter. Han tryckte mig ömt intill sig och jag