Aftonbladet – 1 augusti 1865, sida 2

dig, genom dig. Det enda jag fruktar är den tanke, som ständigt föriöljer mig, att hvar och en som älskar mig eller som fäster sitt öde vid mitt är och måste vara hemfallen åt död och olycka. Och om jag för i afton till-lutit mina ögon för denna olycksstjerna, är det emedan jag blott pe nom att skänka dig win hand, kan förmå dig att lempa Buenos Ayres. Eljest skulle Jag gerna hafva uppoffrat den lycka jag nu känner, det sällhetsiuf jag nu genomlelfver i ett enda ögonblick, hellre än att förorsaka dig en minuts lidande eller oro... se sjell om jag icke älskar dig ! Oh! det är mycken, mycken lycka för ett enda hjerta I 7 Lampan började brinna dunklare, samfalet afstannade, den hvita rosens blad föllo net band brudens lockar och spetsmant!ljen, häudelsevis upplyftad genom en rörelse at hans eller hennes arm, nedföll öfver bådas panna likt en brudslöja, likt kärlekens hemlighetsfulla elöjas som döljer den för alla pre:ana blickar! SEXTONDE KAPITIET. Den brudliga bädden, Då klockan slog tio öppnades porten för Daniel som nu äter kom till Barrscas och tillkävnvgaf sin avkomst genom att junga ett stycke af samma säng, hvarpå han gnolade da han r se. Deona gång hade klockans slag på Amalia utofvat en ännu häftigare verkan än törut. Hon lutade h tvudet mot sin makes bröst yrh kastade sina armar omkring honom, liksom om den olycka bun fruktade, skulle rätfa den häl.t ar henues lit.so.u hetie Eduirdo. Men hvatl är då detta, min älskade, min