Aftonbladet – 1 augusti 1865, sida 2

något som jag ej vet, men som jag borde veta, tyidenna stund lider jag mer än du. Jag lider icke nu — det var blott för det klockan slog: det var alltsammans,.? Men ... Fråga mig ej, jag kan ej förklara det, men hela aftonen har det plågat mig att höra klockan slä.? Jag hedyrar det. ?Ingenting vidare ?7 Eduardo drog djupt efter andan som om en tuvg börda fallit från hans bröst. Min Amalia?, sade han, då jag kände huru du darrade i mina armar och då du lade bort från mig för att fly till Gud, grep mig en tanke så förfärlig att jag knapp: ett ögonblick förmådde uthärda den. Jig rodde nig häruti se en känsla af motvilja en ditt hjertas protest mot det band som iyss förenat osa. Edusarda! Kunde du tro något sådant? O min Gud !? Förlår mig, mio Amalia, förlåt mig det hf, så fullt af oro och bekymmer, Fom 1) g fört .. min kärlek som utsniter dig för så många faior . den lycka jag just i det ögonbliek uppnåit... allt detta sammanlagd oroade och iorvirrade mig. Förlåt nug,torlät mig! ter drog han henne till sitt hjerta. strök lockarne ur hennes panna och betackte med kyssar hennes tinuiugar och ögonlock. Awma lin lutsde sig mot hans axel oc: hviskade : Jog har aldrig älskat förr. Min kärlek vill dig är min första kärlek, deuna dag är min företa bröllopsdag, ty deu är mitt hjer tag, min veckas? Amnlia 1? Mins sorger, mina förluster af alla den sam varit m:g kära — allt är nu glömdi, Edoardo. Jag börjar mitt lif på nytt för