Aftonbladet – 31 juli 1865, sida 3

och då visar sig att under åren 1853—1557 på ett ärligt medelullverkningsvärde at 674.000 rar tolket fätt vidkännas en beskattvimg till de inhemska porslinstillver karne af 337 000 rår pr är eller för de 5 ären tillsammans 1,655.000 rdr. Antages vidare, att de med är 1858 till omkring hälften nedsatta tullafgifterna utgjort 25 proc af varuvärdet, beräknadt i medeltal till 877.000 rdr, uppgår dock folkets skatt noder de sedermera förflutna 7 åren till 219.250 pr är eller tillsammans till 1 534,750 rar. På denna jemförelsevis mindre betydliga förbrukningsartikel belöper sig konsumenternas uppoffring under de sista 12 ären således tillsammans till den ganska stora summan af mer än 3 mill. rdr. Att fabrikanterna hemta så betydlig vinst af sin tillverkning vilja vi emellertid för ingen del påstå. Vi äro fastmera förvissade att detta icke kan hafva varit förhållandet, emedan skyddssystemet ingalunda gagnar fabrikanterna sjeltva i någon jemförlig mån med hvad det utarmar folket. Det förlamar fasthellre yrkesidkaren på samma gång som det suger ut landet; och bland många andra bevis derpå ädagalägger porslinstill verkniogens egen förkofran under ett friare system detta törhållande. Hvad slutligen angår klädestillverkningen måtte vi på enahanda väg, som vid bedömande af porslinstillverkningen nyss blifvit följd, söka finna det approximativt riktiga delopp, hvartill folkets beskattning till yl levärnadsindustrien uppgå t. Den tullafgift; som är 1856 sattes i förbudets ställe, uppgick med tilläggsafgifter till 2 rdr 66 öre pr 8 och motsvarade minst 33!3 procent ar varuvärdet i medeltal. Nu uppgick hela tillverkningsvärdet unde: hvartdera al de begge åren 1856 och 1857 till 10,6.3,000 rdr, och ut. jurde säledes folkets beskattning till fabrikanterna för förbrukning af dessa varor3,554 333 rdr per år eller för de tvenne åren till mera än 7 millioner rdr. Den sedermera år 1858 till 1 rdr 50 öre nedsatta, änn gällande tullafgitten kan ock med visshet antugas uppgå till omkring 25 procent af den svenska klädestillverkningens medelvärde, och då detta för de följande iren — ehuru ellt för lägt beräknadt — antages till 9,252.000 rdr, blir folkets årliga beskatin ng for förbrukningen häraf2,313.000 rdr eller för 7 är tillsammans 16,191.000 dr. Till följd af skyddssystemets tillämp ning på klädestillverkningen har svenska folt således under de sista 9 åren mäst vid kännas en uppotfring af tillsammans mer in 23 millioner rdr, oberäknadt de till statsverket för införda utländska kläden erlagda ullafgifter. Sammuvräknar man hvad skyddssysteme: ndest för de nu omhandlade 3:ne varuslasen under här otvan omförmä da tidrymder ostat sveuska folket i uppvffringar för föryrukningen af de sveuska fabrikaten utöfer hvad s.mma artiklar nder ett motsatt agstiftningssystem skulle hafva kostat, så äs den betydliga summan af mer in 46 nillioner rdr, som hade kunnat och bort olket besparas; och sträcker man ut öfverigten till hela mängfalden af de utaf skyddsystemet omfattade näringar, skall man san erligen icke stanna i förläg-nhet om grundrsaken till den tryckta fivanciella ställning, wvaröfver så mycket klagas och hvilken proektionisterna förmena sg kunna afhjelpa enom nya bördor på det af dem ännu icke og beskattade, men visserligen mera än nog älmodiga svenska folket.