Aftonbladet – 29 juli 1865, sida 2

kort tid-förvärfvad god teknisk färdighet användandet af orkesterns resurser. Utrandet gaf äfven goda förhoppningar om en unge dirigentens förmåga att sammanålla, om också en naturlig ovana röjde g deruti. Några af honom komponerade ackra sänger för mansröster utfördes då yr första gången och hafva sedermera fortrit att vara bland de populäraste inom den kademiska sången; dessa voro hans stuentmarsch Vi äro andens fria folk? samt Fiskarens sång på hafvet? med ord af Toelius. Om också den unge kompositören :;ke gjorde någon rik penningskörd på denna ebut, uppmuntran och lyckönskningar kom0 honom dock rikligen till del och man yckte sig redan då i honom se en framidsman på det musikaliska området. Med ladt och friskt mod reste han ut för viare studier och efter ett år stod han åter nför publiken, denna gång i spetsen för len af honom nybildade teaterorkestern. rån denna tid växte hans popularitet dag ör dag och han blef småningom publikens unstling. Utan att sky nägra kostnader ör att kunna hålla en god orkester, hänaf han sig med energi och kärlek åt sin onst och gick framåt med raska steg. Muens vänner fröjdade sig och fästade rättnätiga anspråk på honom, såsom en blifvande ledare för dess framtid i Finland. Men de fordringar Filip v. Schantz ställde vå sig sjelf såsom konstnär och de begrepp nan hyste om en god orkester stodo icke illdeles i harmoni med hvad de ekonomiska tillgångarne i vårt land medgåfvo. Oakjadt oförtrutet arbete med musialiska soirker och symfonikonserter emellan de dasar, då han icke var upptagen i teatern, ville inkomsterna dock icke förslå till orkesterns underhåll. Det gifves naturer, för hvilka finansläran förblifver ett obekant rält, och detta icke minst bland konstnärer. Filip v. Schantz beslöt att år 1863 för nåson tid i Sverge söka en rikligare jordmån för sin verksamhet, något hvartill teaterbranden dessutom nödsakade honom. De första månaderna i Sverges hufvudstad voro lysande. Men publiken är en nyckfull dame som ständigt behöfver omvexling. Under vintern var i Stockholm icke stort att påräkna af sympatier från publikens sida, hvarföre han med sin orkester beslöt att gifva konserter i Göteborg och i de örre landsortsstäderna samt under derpåljande sommar i Köpenhamn. I sistnämnda stad upplöste han orkestern, efter att under ett års tid nästan dagligen hafva gifvit konserter. Jag behöfver hvila?, sade han efter återkomsten till fäderneslandet, för att kunna egna mig åt mitt älsklingsnöje, komposidonen, till hvilken jag drages af en okuflig kalielse.? — Under vintern hängaf han sig i hemmets frid åt denna sin häg; och bland annat utgaf han derunder ett nytt häfte sånger samt skref musiken till det inhemska skådespelet ?Ainamo, hvilket under våren här uppfördes, då publiken hade tillfälle visa aw hon icke glömt sin rdna gunstling. Sedan denna tid har han r vårdandet af sin helsa vistats i hufvudstaden och skulle just med ett af statsverket honom beviljadt stipendium anträda en studieresa till utlandet, då sjukdomen fängslade honom i sina bojor och han efter en svår typhusfeber inslumrade i den eviga sömnen natten mot i går den 24 Juli, i en ålder af endast 30 år. Vid den nyss öppnade grafven står en sörjande maka, tre små barn, en åldrig moder, en syskonkrets och den talrika vänskara, som han under sitt lif lyckats eröfra sig. Filip Johan v. Schantz, var född i Ulfsby socken invid Björneborg den 17 Jan. 1835. Sin första skolkurs begynte han uti Björneborgs skolor, derifrån han om våren 1552 begaf sig till Helsingfors och inträdde vid universitetet hösten 1853. Hans studier voro egnade åt den juridiska banan, och troligen hade !an väl annars fortgått på denna väg samt kanske hamnat vid domarbordet, om icke ödets lek hade låtit en liten, obetydlig händelse kasta hans framtid in på nya banor. Några unga akademiei hade Andersdagen 18535 samlats till en glad och uppsluppen middag, dervid det ena skämtsamma och med qvickheter späckade talet aflöste det andra. Afven litet politik lärer deruti hafva blifvit. inblandadt. Det behöfdes icke mera för att hos våra höga väcka de största misstankar. Saken togs uti med det högtidligaste allvar; en mängd af deltagarne dömdes dels till carcer, dels till relegatioun, dels till båda delarne. Bland dessa sednare var äfven Filip v. Schantz. Under sin internering såsom en qvasipolitisk förbrytare begynte v. Schantz ifrigare än förr att egna sig åt musiken. Den kära fiolen framtogs oftare, en och annan liten stump af egen tillverkning dansade öfver strängarne; bland dessa äfven den så omtyckta ?polskan?, hvilken var en carcerkomposition?, som han sjelf berättade. Hågen åt det musikaliska, redan tidigt väckt, fick nu nytt lif och på hösten 1856 begaf sig v. Schantz till utlandet. Under denna resa utgaf han sitt första arbete, ett häfte Finska melodier med text af K. Wetterhoft. Aterkommen till fäderneelandet, gaf han iden ofvan omtalade första konserten oech blef, om vi icke misstaga oss, följande vinter engagerad såsom orkesterdirigent vid nya I teatern. För det öfriga hafva vi i korthet I redogjort ). Filip v. Schantz olyeka var att han nödgades befatta sig med en sådan entreprenadaffär, som att antaga och aflöna sin orke) Vi vilja endast här tillägga de kompositioner hvilka han utgifvit: Tvenne häften Sånger vid piano ; musik till Ålandstärnans säng af Cygnus, till vådevillen En förmiddag på landet samt till Ainamo. Hans sista I I I