Aftonbladet – 28 juli 1865, sida 3

SE J UAV SUN IARMISA I MT a, — dertill ver hela hans riktning alltför deel, hans åsigter alltför utprägladt natioella. Han hörde, jemte konsul A. Hage, d. ministern Jessen, godsegaren Fonneseck, baron Blixen Finecke, artillerikapten Pallesen, premierlöjtnant Dam, m. fl., till len af 18 personer bestående mellangrupp, iom kallades de uafhrengige?, och hvilsens program för öfrigt ckade åtskilliga rader längre mot norden, än något bland le öfriga partierna. I riksdagsförhandlinoarne deltog Kofod mest då undervisningsTrågor och liknande ämnen voro före. Hans bemödanden för modersmålets renhet och soda behandling i riksdagens lagarbeten blefvo helt visst ej utan frukt. Under sin verksamhet som riksdagsman dkade Kofod ihärdiga studier. Köpenhamns utmärkta vetenskapliga samlingar kommo honom dervid väl till pass. Äfven mellar riksdagssessionerna, hvilka räcka tre månader, vistades han i hufvudstaden, sedan kultusministeriet beviljat honom ett treårigt stipendium för fortsatt studium af nordens språk och litteraturer, hvarvid han hade ill ledare och rädgifvare N. M. Petersen, Konr. Gislason, Gudbrand Vigfusson och Stephens, af hvilka den förstnämnde i ett å embetets vägnar utfärdadt intyg, som jemte andra handlingar benäget lemnats pss till genomseende, i de mest erkännande ordalag yttrar sig om Kofods grundliga insigter, hvilka ytterligare vitsordades med audabilis för alla fack utom ett, då Kofod efter tre och ett halft års förberedelser unlerkastade sig det honom åliggande kunskapsprof i fornnordiska, svenska och dansknorska språken, språkhistoria och litteratur. Ännu ett år fortsatte han dessa studier, medan han derjemte förberedde studenter ill den filologisk-historiska embetsexamen, undervisade på Blågärds privata seminarium, ja till och med läste isländska med vetgiriga ynglingar i den af Dagstelegrafens itgilvare C. V. Rimestad ledda 8. k. ?Areiderforeningen af 18604, der han ock under större delen af sitt studentlif emellanåt höll talrikt besökta föreläsningar. Då mot slutet af 1863 krigets åskor åter började mullra, var Kofod en af de första som anmälde sig till frivillig tjenst i det förestående fälttåget. Försakande sin plats folkethingssalen, intog han snart en annan såsom kommandör för Dannevirkebatteriet n:r I. Den grundsats, Kofod uttalat i de orden, att ingen disciplin är starkare än iktningens och tillgifvenhetens: den trotsar vatten och eld, faror och död?, har han utan tvitvel orubbligt tillämpat. Hvarken som underofficer eller officer har han nåoonsin haft anledning att anklaga eller iska straff ä någon bland sina underordnade. Den mörka Februariqvällen, då Dannevirke öfvergafs, greto hans soldater som barn, men sökte trösta den omtyckte förmanven med hoppet om att råkas igen på det återvunna Dannevirke?. 1 försvaret af Dyppel deltog Kofod som halfbatteri kommandör vid andra fältbattcriet och tjente i samma egenskap vid första fältbatteriet på Als och på Fyen. Sedan riksrådet godkänt fredsslutet, afgick Kofod från den aktiva armen med de fördelaktigaste vitsord från sina förmän. Som hans plats i folkethinget var upptagen af annan man sökte han och fick permission på ett halft år. Han begaf sig nu (förl. höst) till Sverge, för att på stället inhemta närmare kännedom om vårt land och dess institutioner och för att här sprida kunskap om danska och allmänt-nordiska förhållanden. I detta syftemål har han tid efter annan besökt och hållit föreläsningar i Göteborg, We nersborg, Stockholm, Upsala, Ystad. I Göteborg hade han en väsentlig del i stiftandet af dervarande Nordiska förening, liksom han i Stockholm verksamt deltagit i Nordiska nationalföreningens förhandlingar. Sjelf anser Kofod det offentliga, ?folkeliga? föredraget för sitt rätta element. Måhända skola derföre alstren af hans penpa aldrig blifva starka till sidotal, men belt visst skola de vittna alla, såsom de hittills gjort, om ädel anda och håg, erundlighet, poetisk lyftning och smak. För att ej tala om en mängd bidrag till Nordisk Skoletidende, Fedrelandet, Danmark, Ude og Hjemme, Folkets Avis och flera danska landsortstidningar, har han utgifvit Dansk staveog laesebog?, SGrundtriek af den danske sproglere? och, under pseudonymen Erik Broby, en ?Modersmålets sproghere? samt slutligen Danebrog, ugeblad for nordisk folkeoplysniog. Om värdet af Kofods poetiska småstycken — vi erinra oss bland flera ett Til Danmark den 18 Juni 1864, en verklig diktens äkta perla, och ett Til reaktionen? — har en fullt behörig domare uttalat sig, C. Ploug, som gifvit åtskilliga af dem en hedersplats i Fedrelandet. En Hilsen fra Danmark?, införd i Göteborgs-Posten den 4 November förlidet år med anledning st svensk-norska unionsfesten, hör till det bästa bland det myckna, som sjöngs och talades på denna minnesvärda dag. Sjelf fäster han emellertid ringa eller ingen vigt vid sitt skaldskap. Derföre hvila otryckta bland hans papper en hel del förträffliga saker, som anske aldrig skola se dagen, bland annat en liten samling sopnetter, af hvilka vi en annan gång skola meddela ett par, ej såsom samlingens bästa stycken, utan såsom prof af den idealistiska verldsåskådning och den humor i uppfattningen, som utmärka författaren, talaren och mannen. Efter återkomsten till sin fäderneö har Kofod varit inkallad till ett krigsstabsför hör och torde blifva ställd inför krigsrätt. Han anklagas att hafva i sina här i Stockholm hållna föreläsningar begagnat uttryck som ej äro Cpassande för en officer. Anklagelsen stödjer sig på en tidningsartikel af en svensk generalmajor. A. H. för Riksdagsmannavalen i Å hafvsndsctadon