sedan en elg simmande från Koholmen till Bammarboda; en mälareskeppare, som, seglande med sin skuta, fick sigte på det stätliga djuret, beslöt göra sig en extra förtjenst, hvarföre han genast utsatte sin båt och, beväpnad med en yxa, började jagten. Den stackars elgen upphanns snart och dödades, hvarefter den upptogs på skutan, der han blef efter alla konstens reglor slagtad. Men nu uppstod gräl emellan skepparen och hans bäste man och ende matros, hvilken ansåg sig böra ha lika del i bytet och hvilket slutade såsom vanligt när tjufvar komma i gräl. Matrosen gick i land och berättade i vredesmod huru orättvis skeppare han hade, med mera dylikt Egaren till Bammarboda, Enoch Jansson, som händelsevis fick notis om den olofliga och grymma jagten, skickade efter länsmannen, som snart lade beslag på både elg, skeppare, matros och skuta, samt instämde herrarne till tinget.