Aftonbladet – 28 juli 1865, sida 2

Alla tala om konsulns hus och man säger att det skall anfallas. Det tror jag dock icke, men man måste vara förberedd å allt. Amalia har äfven hört talas derom. Hon ville bestämåt att bröllopsdagen skulle utsättas till den 1 Oktober, eftersom du beslutit att ej resa förrän du uppnått denna så eftersträfvade lycka. Men jag har sagt henne att Douglas ej kan vara här förrän den 5 Oktober och hon har medgifvit att vi böra dröja tilldess. ?Allt är nu slut, min käraste vän. Resultatet af underhandlingarne med Mockau blir fred. Jag skall emellertid vänta till sista ögonblicket och sedan, som öfverenskommet, föra din Amalia till dig. Jag har ordnat alla mina affärer och väntar i hvarje ögonblick min käre fader hit. Vi få ej återse hvarandra förrän i öfvermorgon. Detta bref öfverbringas dig of vär käre lärare, som beslutit att stanna hos konsuln; beskydda honom om det behöfves. Jag omfamnar dig, Daniel.? Har ni solvit, sefior don Candido?4 frå gade Daniel medan han förseglade brefvet. Nej, jag tänkte, min käre Daniel. Ah, ni tänkte! Och hvarpå? Jag tänste på, att om den verklige guvernörens fru moder icke gift sig med sin herr gemål, är det ganska troligt att hennes ryktbare son ej kommit till verlden och alt vi nu ej öft så dyrt betala denna sefioras äktenskapliga tillgitvenhet.4 SMin vän, jag kan svärja på att en dylik tanke aldrig fallit mig int, svarade Daniel och räckte det nyss förseglade brefvet till don Candido. SMen detta bref har ingen utonskrift?