Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 3

dig allt hvad du trodde dig ega. Och dock har jag räddat åt dig merän en million pesos. Med en brud, vacker som dagen, med en vän, trofast som jag och med en ganska betydlig förmögenhet, tycker jag att du ej behöfver klaga öfver ödet. Men jag går som en tiggare från dörr till dörr. Låtom oss ej mera tala så der barnsligt, Eduardo. cHvart fara vi, Daniel? Vet du att vi närma 0s3 el Retiro? Ja, min käre lärare. sMen har du då ditt fulla förstånd? Jag hoppas det, sefior.4 Vet du ej att vid Retiro ligger general Polons hela kompani och halfva Mazas. Jo, det vet jag. Nej, Daniel, jag vill icke blifva uppoffrad så snart. Hvem vet hvilka lyckliga dagar framtiden gömmer åt oss. Låtom oss vända om, min son. Vi äro ju nu helt nära kasernen. Vänd om innan det blir för sent. Daniel vände, men blott på hufvudet för att säga några ord till Firmin, hvarpå vagnen inom få minuter stannade utanför Lopridas vackra hus, som beboddes af Förenta Staternas konsul, mr Slade. Den stora gallerporten var stängd och Daniel slog två kraftiga slag derpå, men den öppnades icke. Låt oss fara hem, DanielX, sade don Candido utan att väga taga sina ögon från kasernen, som vid denna tid, klockan tio på aftonen, var alldeles mörk och der tystvad och lugn tycktes herrska. Daniel klappade ännu hårdare på porten och denna gång hördes någon långsamt närma sig inifrån gården. Det var en betjent, som gick intill jerngallret, betraktade Daniel en god stund och frågade på engelska: Hvem sökes? Mr S svarade Daniel lika lakoniskt. Betjenten upptog en nyckel och öppnade orten utan att säga ett ord, samt införde de besökande i ett litet förmak, der han gaf dem tecken att vänta.