Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 3

sul, och ser hellre att Buenos Ayres brinner före än efter min död. Åh, don Candido4, sade Daniel, detta allt är ju blott skämt. Ni följer ju hem med mig? Nej, visst icke. Du har ingen rättighet öfver mig. ty jag befinner mig här utom landet. Jag stannar qvar för att vårda denne mans dyrbara helsa — jag älskar honom redan af hela mitt hjerta. cMen, sefior don Candido, sade Eduardo, Smins ni ej hvad ni lofvat att göra i moron ?4 Jag går icke härifrån. Från denna stund afbryter jag alla förbindelser med er. Daniel tog don Candido afsides och ett tterst lifligt samtal uppstod mellan dem. lvarken böner eller hotelser verkade denna gång på den fordne skrifmästaren; det enda som förmådde honom gifva efter för Daniels önskan, var dennes bestämda löfte att don Candido skulle ega frihet att begifva sig till konsulns hus, så snart han följande dag underrättat Daniel om något som denne ville veta af tillförordnade guvernören. Sefior konsul, sade don Candido till mr Sllade, jag kan ej i afton få det nöjet, hedern och lyckan att veta nordamerikanska flmggan svaja öfver mitt hufvud. Men jag skall göra allt hvad jag kan för att vara här i morgon. Godt, svarade mr Slade. Jag utlemnar er ej, om ni ej dör. Hvilken förfärlig uppriktighet hos denne mian!4 sade don Candido med en blick på D:aniel. tKom då, min vän, sade denne. Mr Slade steg upp för att taga afsked af Daniel, omfamnade don Candido och sade på spanska: sOm vi ej återse hvarandra i detta lif, hoppas jag vi råkas i himmelen.4 Säå? Men, setior konsul, jag blir qvar, sade don Candido och satte sig åter. Det är blott skämt, min käre lärare, kom nu, sade Daniel. (Forts. Y