Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 2

hvarken i hvad afsigt de kommit eller hvad de tänkte om honom, sedan de gått. TRrRETIONDE KAPILTET. Nordamerikansk asyl. Oaktadt det dåliga lynne, som bade gjort Eduardos afsked från sefior Mandeville mera till en ohöflighet än något annat, hade han dock ej misstagit sig då han sade att vagnen kommit, ty den stod ganska riktigt utanför porten och den Candido satt deri, oskadd och välbehällen. Knappt hade vagnen ånyo börjat skaka på den usla stevläggningen, förrän Daniel sade till don Candido: Nåväl, till hvilkendera? Santa Domingo, eller San Francisco? Först, min käre, värderade Daniel, måste jag med lugn, med nödiga förberedel201. Det får jag veta sedan, men först måste vi börja med historiens slut, för att gifva kusken nödiga befallningar.? Du vill det nödvändigt?? Ja, för tusen bomber...? Skynda er, eller vi kasta er ut ur vagnen4, utbröt Eduardo. sSådana lynnen! sådana lynnen! Nåväl, häftige yngling, min beskickning har icke haft något resultat.? Vill ni säga, frågade Daniel, ?att man ej mottager honom hvarken hos dominikanerna eller fransiskanerna?? På intetdera stället.? Daniel öppnade Get främre vagnsfönstret och sade några ord till Firmin, som genast satte hästarne i starkare traf. Jag begaf mig till Santa DomingoX, fortfor don Candido, ?steg ur vagnen, gick in, korsade mig och började genomvandra det dystra, ödsliga klostret, stannade, klappade i händerna, och en munk med en fackla i handen kom mig till mötes. Jag frågade honom om allas helsa och bad honom visa mig vägen till fader priorn. Jag blef införd i dennes cell, och eiter de van