Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 2

Valmöte för tredje kretsen hölls i går afton i Clara församlings folkskola och var ganska talrikt besökt. Mötet öppnades af grosshandlaren Schwan, som beklagade, att han och de öfriga herrar, hvilka inbjudit til sammankomsten, sett sig nödgade välja en sådan dag, då hela Stockholm firade en nationalfest, till deltagande hvari festens betydelse och det herrliga vädret lockade en hvar. Med nägra ord antydde hr Schwan derefter vigten af den stundande riksdagen, som han uppmanade en hvar att allvarligt begrunda, och hemställde, att de församlade vile utse en ordförande, för att leda underhandiingarne, hvartill hr Schwan sjelf genom acklamation utsågs. Hr Schwan motiverade härefter närmare nödvändigheten att till representanter för kommande riksdag a män, som man visste ville upp: riktigt verka för den stora reformfrågans genomdrifvande. Sedan 1809 års riksdag vore den stundande den vigtigaste, ty det gällde en total för: ändring af våra representativa former. Vid sidan af denna genomgripande reform stode dock en annan fråga, som äfven vore af största betydelse för det närvarande och framtiden, nemli gen vår finansiella ställning, och hr Schwan ansåg, att ingen borde förtycka, om han, på grund af sin ställning, ansåg såsom en ansvarsfull pligt att hafva sin uppmärsamhet riktad härpå. Dessutom förelåge en mängd andra stora frågor, för hvilka på sednare tiden så många komiteer varit tillsatta. Dessa måste dock ställas i bakfriden för den vigtigaste — ja, talaren ville alla den en europeisk fråga. Huru denna emellertid komme att behandlas, och riksdagen i öfrigt gestalta sig, vore det angeläget, att man med lugn och moderation skrede till arbetet och fortsatte detsamma på ctt för samhället värdigt sätt. På rättvisans, sanningens och laglighetens väg stode friheten alltid bäst att vinna, men ej på våldets eller hotets. Det vore svenska folket lika värdigt att reformera sig sjelf utan påtryckning och revolution, som det är exempellöst i historien, att er konung med sin regering under fullt lugn i landet framlagt ett genomgripande författningsförslag, utan påwyckning, utan våldsamhet, endast dertill manad af sin fosterländska anda och af tidens kraf. Professor Malmsten erhöll härefter ordet, och anknytande sitt anförande till den föregående talarens, yttrade äfven han några ord om den stundande riksdagens betydelse. Det vore sannt att det är ovan!igt, att en konung och statsrådet under lugna förhållanden sjelfmant framlagt ett förslag till en så genomgripande förändring af ett lands hela konstitutionella statsskick. Talaren trodde till och med att det saknade exempel;