Aftonbladet – 26 juli 1865, sida 3

mera tillgänglig och förekommande mot all: som tillhörde det herrskande partiet. Har inträdde med sin vanliga fina ech elegante hållning, sin rock tillknäppt och de bländ: hvita batistmanchetterna fallande öfver de nästan lika hvita händerua. Han helsade med den obesvärade artighet som blott i de högsta kretsar kan läras, och sade, då har räckte Daniel handen: Oh, hvilken lycka! Ni kan ej föreställt er, sefior Bello, huru högt jag värderar nö jet att se er i mitt hus!? Sefior Mandevillet, svarade Daniel, utbyte för detta nöje erhåller jag alltid er stor vinst af samma slag. Tillåt mig pre sentera för er min bäste vän, sefior Bel grano ? Ah! sefior Belgrano. Jag har länge ön skat göra denne caballeros bekantskap. N förskaffar mig ett utsökt nöje i alton, senio Bello.? Jag skattar mig lycklig att finna mit namn kändt af sefior Mandeville?, sade Edu ardo. Ja, hvad tycker ni, min unge väm? Jag är gerna i sällssap med damerna här i Bue nos Ayres och der får jag lära nammen på alla utmärkta unga män. Hvarje ord af er, är en artighet,, sefiol Mandeville?, sade Eduardo, som fåfämgt för sökte sätta sig in i denna lätta samitalston. hvilken ej öfverensstämde hvarken meed hans karakter eller hans vanor. Nej, nej, blott rättvisa, sefior Be:lgrano. Vi gamle, som snart måste göra räkkenska för våra ord och gerningar, måste Ibemöde oss att vara både rättvisa och sanmingsäl. skande. Men för att tala om något amnat — har ni sett Manuelita nyligen, sefior IBello? Icke i dag, setior Mandeville. cAh! hvad hon är förtjusande. Jag trött