Aftonbladet – 26 juli 1865, sida 3

nens tjenst. Då vagnen stannade utanför ministerns hus, saknades ej heller nyfikna åskädare af denna sällsamhet. Kusken öppnade vagnsdörren och trenne män stego ur. Den ene stannade dock med ena foten på fotsteget och vände sig om för att tala med någon som satt qvar i vagnen. Ni glömmer väl ingenting, min käre lärare?4 sade han. Nej, Daniel, men ...4 Men hvad? Vore det ej bättre att efterhöra om ministern är hemma, innan jag beger mig genom dessa öde och dystra gator, instängd i denna vagn, allena och vid denna tid på dygnet ?? Om ministern ej är hemma skola vi vänta tills han kommer, och då ni återvänder hit finner ni 033 här.? Och om fader priorn frågar mig ...?? Jag har hundrade gånger sagt er att ni ej bör svara direkt på någon fråga. Ni skall deremot fråga om de vilja eller icke vilja göra hvad ni ber dem om — kosta hvad det kosta vill.? Och han skall nödvändigt vara min nevö? Eller er son.? Skulle jag hafva söner, Daniel !? ?Nå er kusin då, er fosterson, eller hvad ni vill.? ?Herren gifve mig klokhet och försigtighet! Farväl, Daniel, farväl !? Daniel stängde vagnsdörren och gaf Firmin ett tecken, hvarpå vagnen ögonblickligen rullade bort. Sefior Mandev.lle var hemma och Daniel blef jemte sin följeslagare, som ej var någon annan än Eduardo, införd i salongen der ljusen just nu tändes. Sefior Mandevill: lät icke länge vänta på sig, ty i Buenos Ayres fanns ej en främmande gesandt