Aftonbladet – 26 juli 1865, sida 3

grad saknaden af vattenledningen, och om ingen annan omständighet talat för dess utsträckning dit, borde endast bristen på vatten vid de här befintliga många sjukinrättningarne långt för detta utgjort ett vigtigt skäl mot alla de hinder man lagt i vägen för anslag till vattenledningsnätets utsträckning till Kungsholmen. Efter att äfven ha genomvandrat sjuksalarne på nedra botten, utträdde vi på gården, hvilken ligser fritt och öppet, så att man derifrån har utsigt till Piperska muren. Å gården var ett tält uppslaget, och här satt föreståndaripnan, mamsell Simonsson, ett äldre fruntimmer, som i flera år med största omsorg och ett nit, som är öfver allt beröm, haft öfverinseendet öfver de stackars små, midt ibland en mängd af dem. En del lågo på sina bäddar, som blifvit hitburna. skyddade af tälttaket mot den brännande solen; andra, som voro konvalescenter, lekte på gården eller hade lagt sig på det i tältet varande brädgolfvet och somnat öfver en skorpa, en liten häst, en standhaftig tennsoldat? eller någon docka. Här visade mig doktorn några exempel på hvad dessa oskyldiga små fått lida, antingen genom vanvård af onaturliga för äldrar, eller af brist och elände. Bland andra funnos der en tvååring på omkring 15 marker, som hufvudsakligen genom svält blifvit så onaturligt lätt. Ett sjuårigt missfoster låg äfven här på sin bädd, hvars hufvud och bröst voro fullt utbildade, men hvars hela nedre del endast var embryonisk. Detta olyckliga barn har sitt eget lidandes historia. Det är den , brottsliga Maria Teresia Grosses foster. Åsynen af ett och annat barn bär kunde vara lärorik för de fäder och mödrar, som ej rätt förstå att uppskatta den rikedom som ligger i att ega välskapade barn. På nedra botten har förut funnits en barnkrubba, dit Kungsholmens faltigs qvinnor för dagen fått inlemna sina barn, under det de sjelfva voro på arbete. Denna barnkrubba har nu blifvit borttagen, ty de ostyriga friska barnen störde alltför mycket de sjukas ro, och det rum som förut begagnades ill detta ändamål användes nu till sjuksal för smiltosamma sjukdomar, emedan. rummet ligger skildt från de öfriga. Nedra våningen uppioges för öfrigt af sjuksalar, af sök, rum för sköterskorna o. s. v. Öfverlit rådde samma ordning och prydlighet. För lufivexling är sörjdt, liksom för allt annat som gör detta sjukhus så förträffligt. Rummen hafva den rymlighet, stt 800 kubikfot lufi äro beräknade för hvarje sjuksäng. De barn, som ej sjelfva hafva snygga kläder, få sådana af anstalten. Utspisningen ir ändamålsenlig, och alla uppköp derför besörjas af föreständarinnan, som omtänksamt tillser, att ingentiog fattas hennes små fattiga vänner. Här finnes säledes ingen entreprenör, som söker sin vinst på le sjukas mathällning, eller någon vidlyfig tjenstemannapersonal, kamrerare och bokhållare m. m. En af anstaliens förvämsta gynnare, bankokommissarien Dahlsren, har utan ersättning fört räkenskaerna under många år. — Hedern att hafva agt första grundstenen till denna välgöenhetsinrättning, som utgör en verklig ryd. ad för Stockholm, tillhör den för nåra år sedan aflidne medicine doktorn Pehr Slmstedt, som testamenterade sin qvarlåenskap för. ändamälet samt utnämnde gereraldirektören Huss och bankokommissaien Dahlgren till exekutorer af testamenet. Genom deras bemödanden vann saen den framgång, att anstalten, som helt eh hållet grundar sig på enskilda gätvor, ch hvars anläggning började 19852, invigles 1854. Den hade då blott 30 sjuksän1861 satte den välgörande allstyrelsen i tillfälle att utvidga nstalten, så att den sedan dess haft 60 ängar. Antalet vårdade fattiga barn uppsår årligen till 300 å 350, hvaraf de flesta juta kostnadsfri skötsel; men af de föriIdrar, som hafva råd dertill, erlägges för varje barn en afgift af 25 öre pr dag. Idern för barnens intagande är från 2 till ; år, men undantag måste derifrån ganska fta göras. Likaså har stadgarnes föreskrift ut ej intaga obotligt sjuka i ett och annat all måst öfverskridas, der nöden och elänet varit alliför stora. Styrelsen utgöres sf 12 damer, hvaraf 8 äljas, en från hvarje af hufvudstadens erritoriella församlingar, och de 4 andra itan afseende på boningsort, samt 3 herar. Anstaltens beskyddarinna är H. M:t rottningen, som nämner ordförande. Anstalten, som genom rika gåfvor åstadommits och underhållits, har nu i 10 år rrtgått, vunnit ett högt förtroende samt Il och med ådragit sig främlingars upprärksamhet. Men den är otillräcklig tör tadens behof af sjukvärd för fattiga barn, ch det är icke det minsta bekymret; att vången moder med sitt sjuka barn på ar-: en ofta derifrån måste afvisas, i brist på: trymme. Anstalten kan dock icke annor-! des än genom en. kostsam tillbyggnad. utidgas, utan att utsättas för faran af allt! jr missgynnande sanitära förhållanden, och : ess närvarande tillgångar medgifva icke l: eller underhåll af ett större antal än 60: ingar. Det är dock att hoppas, att samma I nskilda välgörenhet, som hittills i så rikt ått kommit denna inrättning till del, skall!l rtfara och tillväxa allt framgent, så att i yrelsen snart må sättas i tillfälle att än dare utsträcka en verksamhet, som hit-(4 1 1 E q lls burit så rika frukter. En uppgift, som på mig gjorde ett smärtumt intryck, var, att ett och annat barn, im utskrifvits friskt, efter någon tids viande hos föräldrar eller andra, som det egat att vårda detsamma, åter måst inta3 sjukt och utsvultet. I allmänhet hafvale ock barnens anhöriga visat sig tacksamma t