Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 3

lock gaf detta kroppsoch själsansträngande arbete icke åt någon den efterlängtade säkerheten till lif och gods. De flesta hus i staden hade tjenstfolket öfvergifvit. Gatorna voro öde och blott från altanerna, eller genom ett hastigt besök hos närmaste granne, meddelade man hvarandra hvad man visste om la Mashorca. Detta mördareband ströfvade natt och dag genom gatorna, mördade och plundrade i husen, på samma gång soma offrens jämmerrop hördes både från Santos Lugares,i fängelserna och i Marifios och Cuitinos kaserner. Mashorca-patrullerna voro från åtta till tolf eller flera man starka. Så fort de inkommo i ett hus, blef detta skådeplatsen för de mest barbariska uppträden. Några af dessa röfvare började med att slå sönde! fönsterrutorna ; andra roade sig att kasta ut glas och porslin på gator och gårdar: ännu andra uppbröto skåp och lådor och framdrogo allt hvad der fanns, hvaraf de tillegnade sig en del och förstörde det öfriga. Slutligen funno andra ett särdeles nöje i att jaga värnlösa qvinnor ur run och i rum, från gård ocih till gård, slå den med sina tungi ridspön och slutligen mec dolken afskära deras hårflätor. Emellertic sökte andra, likt blodhumdar, under sänga och soffor, i vinklar och vrär efter de mär som borde finnas i huset och om de blefyc upptäckta, dödades de på stället eller slä pades ut på gatan och aflifvades der, un der helvetiska jubelrop, blandade med qvin nornas och barnens jämmerskri. Förskräckelsen hade snart inga gränser Det fanns icke en fristad för någon. Dör rarne stängdes för vänner och slägtingar Offren ilade genom gatorna, klappade på dörrarne till husen, klostren öch fräömmande