Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 3

ör förrädare ?? Utan uppställer fastmera proolemet: Hvilket är detskyndsammastie och ättaste medlet att återgifva södern lycka och välfärd??? Att döma efter det försonliga sätt, hvarpå man talar rörande f. d. sydstatspresidentens öde, kommer man säkert! ;j att nedkalla lagens hela stränghet öfver ipprorets underordnade ledare. Icke ens n fjerdedel af nordens invånare yrkar ännu att Jefferson Davis skall blifva hängd, och regeringen synes ännu alldeles icke benägen, att så snart öppna rättegången mot honom, måhända i den afsigten, att den innu icke fullkomligt dämpade hämndlystnaden under tiden ekall hinna ännu mera afsvalna. De fyra till döden dömda sammansvurnas afrättning försiggick den 7 dennes på samma tid. Blott de som erhållit inträdeskort af generalmajor Hancock fingo såsom åskådare tillträde till afrättningsplatsen, så att, utom tjenstemän och prester, blott omkring 200 åekådare bivistade det hemska skådespelet. Under förmiddagen fingo fru Surratts och Harrolds anförvandter tillträde hos fångarne. För öfrigt tillätos endast vaktbetjeningen och de andliga att besöka fängelserummen. Strax efter kl. 1 öppnades den yttre fängelsedörren och fru Surratt framträdde, eskorterad af två officerare; efter henne följde Atzerott, Harrold och Payne, hvar och en åtföljd af en vast och en andelig. De dömda tillsades att sätta sig, under det generalmajor Hartranft framträdde och uppläste den af krigsministern bekräftade befallningen om straffets verkställande. Presterna bådo derefter gemensamt med de brottsliga, hvilka slutligen betygade general Hartranft och officerarne, ät hvilka .bevakningen blitvit anförtrodd, sin tacksamhet för den milda behandling som vederfarits dem. Payne och isynnerhet Harroid syntes vara mycket uppskakade af presternas böner och uppmaningar. Brottslingarnes händer fastbundos slutligen på ryggen, benen omhöljdes och en hvit mössa neddrogs öfver hufvudet. Så snart enarorna blifvit lagda kring halsen, blef det bräde, hvarpå de litdömda nu stodo, undunryckt, och deras kroppar sväfvade flere fot bögt iluften. Payne och fru Surratt rörde knappast en muskel, Atzerott skälfde några gånger och Harrold syntes några sekunder hafva känsla. Siående på galjbrädet med snaran om halsen, hade Atzerott utropat: ?Mina herrar, lefven väl! Tagen eder till vara! Adieu, ni herrar, som stå der frumför mig!? Liken blefvo efter en kort stund nedtagna och lagda i de kistor, som höllos i beredskap för dem. Fru Surratts fomilj bade gjort stora ansträngningar för att få henne benådad, men presidenten visade sig otillgänglig för allt det inflytande, som man sökte göra gällande för detta ändamål. Hr Seward är nu fulikomligt återställd, men deremot har tr Stanton insjuknat. En från krigsdepartementet utfärdad order anbefaller en ytterligare reduktion af militärmakten. Marindepartementet har befallt flottans försättande på fredsfot. Personalen för densamma skall förminskas från 65,000 till 15,000 man. På krigsdepartementets befallning hafva 42,800 tillfångatagna rebeller Ulifvit frigilna, och snart skola alla, som ej föredraga att stanna qvar i de norra staterna, återvända till sina hemorter. Uti unionens alla stater göras nu insamlingar för att köpa ett hus ät Lincolns enka samt äfven åt enkan efter den exentriske John Brown, hvilken sökte i Harpers Ferry framkalla ett negeruppror. Vidare ämnar man uppreea en minnesvård åt Lincoln för de medel, som inflyta genom folkets dollarsbidrag. Uti Norra Carolina har redan börjats en stark invandring från de norra staterna. Amiral Dupont har anordnat att alla hans prispenningar, uppgående till 175 000 dollars, skola disponeras till inrättende af ett barnhus för republikens sjömäns och soldaters barn. Från Newyork skrifves den 8 dennes att Payne, aftonen före sin afrättning, gjort uppgifter till förmån för fru Surratt. Militärdomstolen i Washington, inför hvilken mordprocessen blifvit förhandlad, har förrättat ett jättearbete. Icke mindre än 463 vittnen hade blifvit kallade, af hvilka 361 redan afgifvit sina vittnesmål. Protokollen öfver dessa vittnesmål upptogo 4300 sidor manuskript, 700 sidor upptogo rättegångsbiträdenas argumenter. Georgiens provisoriska guvernör Johnson hade den 1 dennes hållit ett tal i Savannah, hvaruti han förklarade, att slafvarne i krig måste betraktas såsom lagligt byte för segraren, likagodt om man betraktar dem såsom personer eller egendom, och då nu de konfedererades ormåer och krigsmateriel blifvit öfverlemnade åt unionen, så skola äfven slafyarne, enligt krigslagens a.da, vara inbegripna deruti, hvilken omständighet, i förening med presidentens proklamationer, för alltid afskaffat slafveriet i Södern. Äfven general Granger, Galvestons kommendant, har förklarat slafvarne för fria och i anseende till deras personliga och egendomsrättigheter lika berättigade som deras fordna herrar. Han råder slafvarne att qvarstanna på plantagen och. arbeta för betalning, emedan regeringen ej tål dagdrifvare. Jefferson Davis skall vara allvarsamt sjuk och tros ej komma att lefva till rättegängens öppnande mot honom. Man har nu fått reda på Montgomerykonventets archiv. Det utgör en vigtig historisk källa, men innehåller föga nytt. Man har dock deruti funnit ett int-essant faktum som hittills varit obe ant. Konventsmed: lemmarne voro länge oense om det nya stats förbundets namn. Man föreslog att kalla dot Renahliken Wachinoton. men detta namn